Förbjudet att döma makthavarna hastigt

Den som inte dömer utmed vad Allâh har uppenbarat för att han ser ned på det, nedvärderar det, anser att det finns lagar som är bättre och lämpligare för skapelsen än det eller jämställda med det, är otrogen och har lämnat religionen. Till dessa människor hör de som stiftar lagar som motsätter sig de islamiska lagarna. De gör detta för att människorna skall följa dessa stiftade lagar. Den enda anledningen till att de gör det är för att de anser sina lagar vara bättre och lämpligare för skapelsen. Det är allmänt känt och djupt inristat i den naturliga läggningen att en människa inte byter från en metodik till en annan om hon inte anser att den hon bytte till är bättre än den hon bytte från.

Den som inte dömer utmed vad Allâh har uppenbarat, utan att se ned på det, nedvärdera det, anse andra lagar vara lämpligare än det eller dylikt, är orättvis. Han är inte otrogen. Hans orättvisa varierar baserat på domen och dess tillvägagångssätt.

Den som inte dömer utmed vad Allâh har uppenbarat, utan att se ned på det, nedvärdera det, anse andra lagar vara lämpligare än det, jämställda med det eller dylikt, utan utav kärlek till den dömde, mutor eller några andra världsliga ändamål, är en trotsig syndare. Han är inte otrogen. Hans synd varierar baserat på domen och dess tillvägagångssätt.

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade att de som tar sina rabbiner och munkar till herrar i Allâhs ställe består av två grupper:

Den första: De vet att de har ändrat Allâhs religion. Trots det följer de dem i denna ändring och anser det olovliga vara lovligt och det lovliga vara olovligt. De följer sina ledare trots att de vet att de motsätter sig sändebudens religion. Detta är otro och anses vara avguderi av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Den andra: De anser det olovliga vara lovligt och det lovliga vara olovligt – så här har denna mening rapporterats från honom – men lyder dem i synder. Dessa påminner om de muslimer som syndar och anser att de syndar. Dessa människor och deras jämlikar anses vara syndiga.

Däremot finns det en skillnad mellan en allomfattande lagstiftning och att inte döma utmed vad Allâh har uppenbarat i enstaka fall. En allomfattande lagstiftning kan endast hamna under den första gruppen. Denna typ av lagstiftning som motsätter sig islam har endast stiftats för att den anses vara bättre och nyttigare för folket än islam.

Frågan kring att inte döma utmed vad Allâh har uppenbarat hör till de större frågorna. Många av dagens ledare har satts på prövning med det. Således skall man inte förhasta sig med att döma dem med något de inte förtjänar innan sanningen klargörs. Denna fråga är allvarlig. Vi ber Allâh (ta´âlâ) att Han rättar till muslimernas, deras makthavares och deras förtrogna vänners tillstånd.

Dessutom är de människor som Allâh har gett kunskap ålagda att visa dessa makthavare sanningen så att de inte har några ursäkter. Den som kommer att dö, kommer att dö utav bevis, och den som kommer att leva, kommer att leva utav bevis. Man skall inte se ned på sig själv och vara rädd för någon. Makten ligger sannerligen hos Allâh, Hans sändebud och de troende.