Förbjuden splittring

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (2/155)

Allâh (´azza wa djall) sade:

شَرَعَ لَكُم مِّنَ الدِّينِ مَا وَصَّى بِهِ نُوحًا وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ وَمَا وَصَّيْنَا بِهِ إِبْرَاهِيمَ وَمُوسَى وَعِيسَى أَنْ أَقِيمُوا الدِّينَ وَلَا تَتَفَرَّقُوا فِيهِ

Han har föreskrivit för er samma tro som Han anbefallde Nûh – detta har Vi uppenbarat för dig – och som Vi anbefallde Ibrâhîm och Mûsâ och ´Îsâ, nämligen att hålla fast vid tron och att aldrig tillåta söndring.”1

Härmed framgår felet hos dem som låter möjliga meningsskiljaktigheter orsaka splittring och uppdelning. De går så långt att de beskyller varandra för villfarelse inom frågor som det är högt i tak. De beskyller varandra för att vara innovatörer och i värsta fall otrogna. Allt detta kring frågor som är baserade på de lärdes egna slutsatser och där ingen har mer rätt än någon annan och ingen besitter bevis som är obligatoriskt att anammas. I sådant fall måste man ha öppet sinne. Sådan meningsskiljaktighet får inte orsaka splittring. När följeslagarna (radhiya Allâhu ´anh) hamnade i liknande meningsskiljaktigheter förblev de eniga och enade.

142:13