Förbjuden medicinering är förbjuden

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Sharh al-Arba´în an-Nawawiyyah, sid. 137

Medicinering med förbjudna preparat kan inte anses som nödfall på grund av två orsaker:

1 – Det är möjligt att sjuklingen tillfrisknar utan medicinering. Alltså är det inte nödfall.

2 – Det är möjligt att sjuklingen inte tillfrisknar trots medicinering. Alltså upphör inte nödfallet på grund av medicinering. Med det sagt är lekmännens åsikt som gör gällande att förbjuden medicinering är tillåten vid nödfall ej korrekt. De lärde (rahimahumullâh) har konkretiserat att förbjuden medicinering är förbjuden.