För sen ånger

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/661)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلَيْسَتِ التَّوْبَةُ لِلَّذِينَ يَعْمَلُونَ السَّيِّئَاتِ حَتَّى إِذَا حَضَرَ أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ إِنِّي تُبْتُ الآنَ وَلاَ الَّذِينَ يَمُوتُونَ وَهُمْ كُفَّارٌ أُوْلَئِكَ أَعْتَدْنَا لَهُمْ عَذَابًا أَلِيمًا

Ångerns väg är inte öppen för den som begår dåliga handlingar och först då döden når honom säger: ”Nu känner jag ånger”, och inte heller för dem som dör som otrogna; för dem har Vi ett plågsamt straff i beredskap.”1

Att döden når en syftar på att dödens kännetecken är infriade i sjuklingen som är överväldigad av sitt tillstånd och sysselsatt med själens utgång från kroppen. Detta sker när själen når halsen, vilket nämns i hadîthen:

Allâh godtar slavens ånger så länge han inte dödsrosslar.”2

Det vill säga när själen når halsen, sade al-Harawî.

إِنِّي تُبْتُ الآنَ

”Nu känner jag ånger.”

Det vill säga när döden är framme.

وَلاَ الَّذِينَ يَمُوتُونَ وَهُمْ كُفَّارٌ

… och inte heller för dem som dör som otrogna…”

Det vill säga varken de som begår dåliga handlingar eller de som dör i egenskap av otrogna har rätt till ånger. Denna understrykning klarlägger att ångern godtas inte innan döden och att dess befintlighet är som dess obefintlighet.

14:18

2at-Tirmidhî (3537).