Följeslagarnas enighet om att Khawâridj skall dödas

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varnade för Ahl-ul-Bid´a och befallde att Khawâridj bekämpas. Han sade om dem:

”Den sista tiden kommer det att uppstå ett folk med små tänder och dumstridiga drömmar. De citerar den bästa skapelsen och läser Qur’ânen utan att den går nedför deras halsar. De tränger igenom religionen liksom pilen tränger igenom bytet. Döda dem om ni råkar på dem. Den som dödar dem belönas av Allâh på Domedagen.”1

Den lektionen tog Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. När Khawâridj dök upp enades de om att bekämpa och döda dem2. De var inte oeniga om dem. Visst var de oeniga i samband med Kamel-kriget och Siffîn-kriget eftersom de båda krigen var en prövning och båda grupperna var muslimer och Ahl-us-Sunnah. De blev oense; en grupp stred med ´Alî, en var passiv och en stred mot honom. Alla var dock – om Allâh vill – Mudjtahidûn. Dock var de inte oeniga om Khawâridj. De rentav enades om att det är obligatoriskt att döda och bekämpa dem. Faktum är att ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) bekämpade och dödade dem så att endast ett fåtal rymde eller räddade sig själva.

1al-Bukhârî (5058) och Muslim (1064).