Fel – en mänsklig faktor

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/91)

Hâfidh an-Nâdjî sade:

“Det du ser nu är bara en hadîth, för att inte tala om hela boken. Jag önskar att jag inte hade tröttat ut mig såhär. Men det var redan bestämt att jag skulle ta mig an uppgiften för att klarlägga och visa välvilja, vilket är obligatoriskt. Den som läser i al-Muhibb at-Tabarîs bok “al-Ahkâm” och vilka fel den består av och hur ofta han tillskriver hadîther felaktiga källor, kommer att förundras.”

Det är inget konstigt med det, ty fel är en mänsklig faktor. Utav en väldig vishet har det bestämts att människan ska förfela för att kunna rena sig. Därför brukar man säga:

“Hur mycket har inte de tidigare lämnat efter sig till de senare!”

Sålunda ser du hur våra imamer ofta brukade poängtera att de är enkom människor; ibland gör de rätt och ibland gör de fel. Däremot är anhängarna ålagda att anamma det korrekta var det än är, och lämna felet oavsett vem det kommer ifrån. Det har jag klargjort i förordet till min bok “Sifatu Salât-in-Nabî”.