Fastan från Nûh till Muhammad

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/279)

Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ أَيَّامًا مَّعْدُودَاتٍ

Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er så att ni fruktar. Ett begränsat antal dagar.”1

Han klargjorde att fastan ska inte pågå varje dag, utan bara ett begränsat antal dagar. Ständig fasta året runt skulle besvärat människorna varför de hade misslyckats med att genomföra plikten. I islams begynnelse fastade man tre dagar i månaden, varje månad. Därefter avskaffades den fastan med fastan i Ramadhân. Det rapporteras från Mu´âdh, Ibn Mas´ûd, Ibn ´Abbâs, ´Atâ’ och Qatâdah att tidigare samfund brukade fasta tre dagar i månaden. adh-Dhahhâk bin Muzâhim lade till:

“Det var föreskrivet från Nûhs dagar till dess att Allâh avskaffade handlingen med fastan i Ramadhân.”

´Abbâd bin Mansûr berättade att al-Hasan al-Basrî sade:

“Vid Allâh! Alla tidigare samfund var ålagda att fasta liksom vi är ålagda att fasta en hel månad och ett begränsat antal dagar.”

Liknande rapporteras från as-Suddî.

12:183-184