Fängsla din tunga
Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)
´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/127-128)
I detta sammanhang vill jag passa på att nämna att Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:
”Att en person säger hundra gånger:
سبحان الله
’Fri är Allâh från brister.’
innan solen går upp och innan den går ned är bättre för honom än hundra kameler och kor. Att en person säger hundra gånger:
الحمد لله
’Lov ske Allâh.’
innan solen går upp och innan den går ned är bättre för honom än hundra hästar ämnade för Allâhs sak. Att en person säger hundra gånger:
الله أَكْبَرُ
’Allâh är större.’
innan solen går upp och innan den går ned är bättre för honom än frigivning av hundra slavar. Att en person säger hundra gånger:
لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَحْدَهُ لَا شَرِيكَ لَهُ ، لَهُ الْمُلْكُ وَلَهُ الْحَمْدُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ
’Det finns ingen sann gud utom Allâh allena, ingen partner har Han. Han har makt och pris och Han är kapabel till allt.’
innan solen går upp och innan den går ned innebär att ingen kommer på Domedagen med en bättre handling än hans, bortsett från den person som säger det han säger eller mer än det.”1
Om du inte klarar av att säga mycket av det får du tiga och akta din tunga. Du får inte lösgöra den genom att tala vulgärt, förtala, skymfa och liknande. Värre än så är baktal, skvaller, falska vittnesmål, lögn och vanhedrande anklagelser riktade mot muslimska män och kvinnor. Den som uttalar sig på sådant vis går under och kastar sig själv i den värsta av platser.
Salaf hade kunskap om tungans ondska, varför de flesta på följeslagarnas tid aktade sina tungor och sade:
”Min tunga har orsakat min undergång.”
En annan sade:
”Ingenting på jorden behöver fängslas så länge som tungan.”
Dess fängelse är att den inte säger något som inte är bra. Nyttan med det är att du bara säger det som kommer att gagna dig, såsom erinran, vägledning av muslimer, råd, korrigering av deras relationer och spridning av fina ord. Allt detta hör till tungans ädla handlingar.
1God enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (658).