Fanatism till lärda påverkar trosbekännelsen

Fråga: Det finns människor som är fanatiska till vissa lärda. Vad säger du till dem?

Svar: I det här livet får en muslim inte vara fanatisk till någon annan än vår profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det är han som har sänts som en nåd och vägledning till skapelserna. Det är bara han som vi har blivit befallda att rätta oss efter. Vi gagnas inte av de lärdas essenser och personer, utan för att de är vägvisare till vår profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägledda och upplysta väg. Den muslim som är fanatisk till en lärd, död som levande, har glömt bort sitt sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap och klängt sig fast vid en person som inte får nämnas jämsides med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sett till kunskap, karaktär eller fullkomlighet.

Då är det inte alls konstigt att jag säger att muslimen som är fanatisk till en individ eller en lärd har en bristfällig trosbekännelse att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är Allâhs sändebud. När jag förklarar trosbekännelserna att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Hans slav och sändebud, så fordrar den första trosbekännelsen att muslimen inte dyrkar någon annan än Allâh. Annars är det avguderi. Detsamma gäller den andra trosbekännelsen att Muhammad är Allâhs sändebud och att man rättar sig efter någon annan än Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det är något många fanatiker gör idag. Det är något som är Sûfiyyahs metod när de rättar sig efter sina lärare. Vissa av dem är så extrema att de har ålagt sina elever att inte ha någon annan förebild än deras lärare. De sade utan någon skam i kroppen:

”En elev med två lärare är som en kvinna med två män.”

Således har de förslavat sina elever. Vi har hört hur vissa av dem undviker jordiska sakfrågor innan de först rådfrågar sina lärare. De rättar sig efter sina lärare mer än vad sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare rättade sig efter honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Ty profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare frågade honom om det som berör deras dyrkan. Men när det kom till deras jordiska angelägenheter som affärer och resor, så var de fria. Till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fullkomliga kall och förkunnande av Herrens föreskrift hör att han sade:

”Om det är något som berör ert jordiska liv, så vet ni bättre. Och om det är något som berör er religion, så tillkommer det mig.”1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klargjorde för sina följeslagare att han inte har kommit för att lära dem jordiska ändamål och anskaffning av levebröd, utan det som får dem att frukta Allâh (tabârak wa ta´âlâ) i form av lydnad, dyrkan och avhållsamhet från synder. Sûfiyyahs lärare har däremot förslavat sina elever helt och fullt. De har intalat dem att de måste rådfråga dem om allting, såväl det jordiska som det religiösa. Jag känner folk vid namn som varken gifter sig eller reser utan lärarens samtycke. Om han godkänner hans resa, reser han, och om han inte gör det, reser han inte. Det är ett slaveri som har gått om de otrognas slaveri. Ty de otrogna förslavar människorna materiellt medan dessa förslavar dem själsligt.

1Sahîh-ul-Djâmi´ (767).