Så sköts familjefejder i islam

Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 677)

Sharh Sahîh Muslim (16/113)

Muslim sade:

2584 – Ahmad bin ´Abdillâh bin Yûnus berättade för oss: Zuhayr berättade för oss: Abûz-Zubayr berättade för oss, från Djâbir som sade:

Två pojkar hamnade i bråk, en pojke från Utvandrarna och en pojke från Hjälparna. Utvandraren, eller Utvandrarna, ropade: ”Utvandrare!” Hjälparen ropade: ”Hjälpare!” Då kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ut och sade: ”Vad är detta för ord från den förislamiska tiden?” De sade: ”Nej, Allâhs sändebud. Det var bara två pojkar som började bråka med varandra varvid den ene slog den andre.” Han sade: ”Ingen fara då. En man ska hjälpa sin broder, oavsett om han förtrycker eller förtrycks. Om han förtrycker, ska han förhindra honom, vilket är en hjälp till honom. Och om han förtrycks, ska han hjälpa honom.”1

Abû Bakr bin Abî Shaybah, Zuhayr bin Harb, Ahmad bin ´Abdah adh-Dhabbî och Ibn Abî ´Umar berättade för oss: Sufyân bin ´Uyaynah berättade för oss: ´Amr hörde Djâbir bin ´Abdillâh säga:

I samband med ett slag tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), slog en man från Utvandrarna en man från Hjälparna varvid Hjälparen sade: ”Hjälpare!” Utvandraren sade: ”Utvandrare!” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Varför dessa ord från den förislamiska tiden?” De sade: ”Allâhs sändebud! En man från Utvandrarna slog en man från Hjälparna.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Lämna det. Det är ruttet.”

Att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade att ropen tillhörde den förislamiska tiden var för att uttrycka sitt förakt. Under den förislamiska tiden tog man hjälp av klaner i tid av jordiska tvivster varpå grupperingar och klaner kunde göra anspråk på rättigheter. Därefter kom islam och hävde allt sådant och dömde fall med föreskrivna domar. Så när en person angriper en annan, är det domaren som ska döma dem, vilket är fastställt av islamiska regler.

Att profeten sade ”Ingen fara då” åsyftar att det inte blev värre än vad han hade befarat, ty han fruktade att en väldig stor sak, en prövning och en förstörelse ägt rum. Det betyder dock inte att det inte är föraktfullt att tala som på den förislamiska tiden.

Därtill sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Lämna det. Det är ruttet.”

Det vill säga fult, förkastligt och besvärligt.

1Ahmad (3/392) och al-Bukhârî (4905).