Fråga: Är det tillåtet att göra Takfîr på en individ endast baserat på en indikation? Vi hoppas att detta klargörs då många har gjort fel i frågan.

Svar: Först och främst måste vi veta att det inte är upp till oss att göra Takfîr eller inte. Det refereras till Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det är en religiös dom som människan inte kan döma utmed sitt intellekt. Dess referens är Qur’ânen och Sunnah.

Först måste vi veta om detta uttalande eller denna handling är otro. Hur kan vi veta det? Det kan vi endast veta via Qur’ânen och Sunnah. Om vi tvivlar på huruvida Qur’ânen och Sunnah har stämplat denna handling som otro, är det obligatoriskt att handla passivt och inte göra Takfîr. Vi måste alltså vara övertygade om att Qur’ânen och Sunnah har stämplat något som otro. Annars är det inte tillåtet att döma så.

Om det är bekräftat att det är otro, tittar vi om otron även berör den här individen. Otron behöver inte beröra just den här individen. Han kan vara okunnig. Han kan ha missuppfattat något. Han kan ha varit otroligt glad eller arg och så vidare av faktorer som avvärjer uttalandets eller handlingens dom. Det kan också bero på tvång. Därför hädade inte personen som sade:

”Allâh! Du är min tjänare och jag är Din herre.”

Detta nämns i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Allâh gläds mer över Sin tjänares ånger än när någon av er gläds över sin kamel som han har sin mat och dryck på och sedan blir av med den. Sedan letar han efter den utan att hitta den. Därefter lägger han sig under trädet och inväntar döden. Rätt som det är står kamelen ovanför honom. Han tar då tag i dess sele och säger: ”Allâh! Du är min tjänare och jag är Din herre.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Han gjorde fel på grund av sin otroliga glädje.”

Han hädade alltså inte med dessa ord trots att de var otro. Han hädade inte för att han uttalade dem utav en extrem glädje:

”Allâh! Du är min tjänare och jag är Din herre.”

Detsamma gäller den påtvingade till otro medan hans hjärta är övertygat om tron. Denne hädar inte heller. Det krävs alltså två villkor:

1 – Det skall vara bekräftat att ordet eller handlingen är otro.

2 – Domen skall kunna tillämpas på individen om han är kunnig utan att vara ursäktad med okunnighet, glömska, tvång och dylikt.