Faderns roll i bröllopsgåvan

Publicerad: 2010-08-04
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (3/79-81)

 

Om han gifter sig med henne förutsatt att hon får tusen och hennes fader får tusen, anses giftermålet vara giltigt och hon får båda bröllopsgåvorna1.

Om han då skiljer sig från henne innan enrum och efter att hon har tagit bröllopsgåvan, tar han tillbaka hennes bröllopsgåva till skillnad från faderns.

Om någon annan än fadern sätter villkoret, är det endast hon som får bröllopsgåvan.

Fadern får gifta bort sin dotter, oavsett om hon är oskuld eller inte, för en lägre bröllopsgåva än vad hon är värd. Detta gäller även om hon inte behagas av det.

Om någon annan än fadern gör detsamma med hennes tillstånd, anses det vara giltigt. I detta fall har ingen rätt att ha någon invändning. Skulle han däremot göra det utan hennes tillstånd, blir det obligatoriskt att hon får den bröllopsgåva som hon är värd. Det finns en möjlighet att det är mannen som står för det nämnda medan förmyndaren står för resten.

Om fadern gifter bort sin lille son för en bröllopsgåva som är högre än vad kvinnan är värd, anses giftermålet vara giltigt samtidigt som maken får ha det på sitt samvete.

Fadern får ta sin lilla dotters bröllopsgåva utan hennes lov till skillnad från den äldres bröllopsgåva. Vad beträffar kvinnan som är oskuld och könsmogen, så har Ahmad två åsikter om det2.

1 Imâm Ibn Muflih (rahimahullâh) sade:

”Det vill säga om han behandlar henne orättvist.” (al-Mubdi´ (7/144))

2 Imâm Ibn Muflih sade:

”Den korrekta åsikten är att han inte får ta den utan hennes lov om hon vet hur man spenderar pengar som en kvinna som har blivit av med oskulden.” (ibid).