Fadern avlyssnar barnens telefonsamtal

Fråga: Jag är en broder till syskon som har kommit upp i tonåren. Jag avlyssnar deras telefonsamtal för att avvärja nackdelar vilket jag också har lyckats med. Vad säger ni om handlingen med tanke på att de är omedvetna om den?

Svar: Det är spionage. Det är inte tillåtet för någon att spionera på andra. Vi får endast gå utefter det synbara. Om vi skall spionera på folk kommer vi att trötta ut oss något fruktansvärt mycket. Vi hade tröttat ut oss på spionaget och på allt vi hör och ser. Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اجْتَنِبُوا كَثِيرًا مِّنَ الظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ الظَّنِّ إِثْمٌ وَلَا تَجَسَّسُوا

”Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra…”1

Men om mannen i huset ser klara och tydliga tecken på vidriga tendenser är det okej att avlyssna dem utan deras medvetande. Så fort han försäkrar sig om saken skall han agera och inte fortsätta spana. Han skall fördöma dem direkt. Om han fortsätter spana finns det risk att han hör något värre än det han hörde i början. Om han får reda på ett uselt telefonsamtal under natten, agerar han direkt och talar morgonen därpå med de berörda parterna och fördömer dem. Han skall inte skjuta upp på det natt efter natt för att se vad de har att säga. Det är fel. Det är obligatoriskt att sätta stopp för det hela från första början. Gör han så är det okej.

Dock är det inte tillåtet att bara anklaga eller ha tvångstankar. Om han vet att frågan är farlig och relevant på så sätt att han anar starkt, är det okej avlyssna telefonsamtalen för att försäkra sig.

149:12