Publicerad: 2009-12-27
Författare: Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: Dagstidningen ”al-Madînah”, del ”ar-Risâlah”
Datum: 1426-02-08/2005-03-18

Den sista tiden har det varnats mycket för extremism, vilket även den rena föreskriften gör. Däremot ligger problemet i definitionen av ”extremism” och var gränsen går. Vissa människor som fördömer extremism faller själva i den, avsiktligt såväl som oavsiktligt. Exempel på det är följande:

Det första – De faller i extremism kring kvinnofrågan då de påstår sig kräva kvinnans rättigheter. Men vad de egentligen gör, är att de forcerar henne till olämpliga positioner som inte är passande för hennes karaktär och kyskhet. De är angelägna om att få kvinnan ha mansgöra som inte passar en kvinnas karaktär och naturliga läggning. Eller så vill de få henne sysselsätta sig med sysslor som tar bort henne från föreskrivna uppföranden som skyddar hennes heder. Exempel på dessa handlingar är att hon skall kunna resa utan en manlig målsman, ta av sig slöjan och beblanda sig med män. Ett annat exempel är att de påstår att kvinnan är berövad på sina rättigheter eftersom mannen har övertaget över henne. Vad är detta för påståenden egentligen?

Funderar inte dessa människor över dessa brister de propagerar? Eller har de fått för sig att människor är dumma och att de inte begriper hur de motsätter sig själva då de själva faller i extremism och överdrift? Sannerligen har Allâh lyft upp kvinnan från den hedniska tidens mörker och västerlandets förnedring.

Det andra – De faller i extremt överseende. De talar alltid om överseende och flexibilitet. Vi håller med om att föreskriften har överseende. Allâh har avskaffat de bördor och svårigheter som tidigare samfund har varit ålagda. Men dessa människor vill att plikter avtar, förbud antas och att skillnaden mellan muslimer och de otrogna rinner ut i sanden. Detta är ett extremt överseende som leder till att överseendets egentliga betydelse missuppfattas. Överseende betyder att man vid behov handlar utmed föreskriftens tillåtelser. Det handlar om att stanna vid dessa tillåtelsers gränser och handla utmed dem endast vid behov. Därtill är det inte tillåtet att töja på dess knutar och definition.

Det tredje – Deras extremism i det de kallar för ”strävhet” och ”överdrift”. Det råder inga tvivel om att Allâh och profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har fördömt och förbjudit religiös extremism och överdrift. Men enligt Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) innebär extremism att ”överskrida den föreskrivna gränsen”. Dessa människor anser att den religiöse som håller sig till den föreskrivna gränsen är extrem. Faktum är att deras förståelse av extremism är extrem. Den fördömda extremismen skall inte refereras till människans förståelse. Den skall refereras till Qur’ânen och Sunnah enligt detta samfunds företrädares förståelse. Vår religion är en måttlig religion. Den är tom på överdrift och underdrift. Han (ta´âlâ) sade:

”Detta är Min raka väg, följ den och följ inte [andra] vägar – då kan ni förvilla er bort från Hans väg. Detta är vad Han befaller er, så att ni fruktar. ” (6:153)

”Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig.” (6:152)

”Troende, frukta Allâh, var rättframma och håll er till sanningen.” (33:70)

Gränsen för extremism och överseende är en föreskriven dom som endast de lärda har kunskap om. Han (ta´âlâ) sade:

”Och när en fråga som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de [i stället] genast underrättade sändebudet och den i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som utforskar sanningen, kunna klarlägga.” (4:83)

Om obehöriga tar tag i denna fråga, kommer de att överskrida gränserna.

Allt som överskrider gränsen
Slutar med att bli rena motsatsen

När obehöriga människor tog sig an kvinnofrågan, slutade det hela med att kvinnan skadades medan de trodde att hon gagnades. Följaktligen förde de ut henne från gränsen som Allâh hade bestämt för henne. Måttlighet anses vara överseende av de extrema och extremism av de överseende. Detta är vad dessa människors okunnighet medför. En annan anledning kan vara att var och en följer sin drift som resulterar med att de båda parterna anklagar varandra för ett och annat.

Det fjärde – Deras extremism i att låta bli anse människor, som har förklarats vara otrogna av Allâh och Hans sändebud, vara otrogna. Det rör sig nämligen om dem som utför handlingar som enligt samstämmighet nollställer ens islam. Exempel på dessa handlingar är att tillbe döda, söka skydd av gravar och förtala Allâh, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller islam. Denna handling motstrider Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och uppmuntrar en att lämna religionen.

Därför är dessa människor ålagda att vara tysta och inte skriva om det de är okunniga. Må Allâh förbarma Sig över den som känner till sin kapacitet.

Och må Allâhs hylla och freda vår profet Muhammad, hans ätt och hans följeslagare.