Exorcism mot betalning

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (17/39-40)

Fråga: Hur kommer det sig att dagens människor besitts av djinner och att folk sysselsätter sig med exorcism och tar betalt för sina aktiviteter utifrån Abû Sa´îd al-Khudrîs hadîth?

Svar: Det är harmlöst att exorcisera mot betalning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det som ni har mest rätt att ta betalt för är Allâhs skrift.”1

Exorcisten är som läkaren till skillnad från läsaren som bara läser mot betalning. Det är förbjudet att läsa Qur’ânen i dyrkande syfte mot betalning. Däremot är det tillåtet att ta betalt för att läsa i medicinskt eller undervisande syfte.

Vad beträffar påståendet att de läser över djinner och att djinner tilltalar dem, så är det något som behöver bekräftas. Det är dock inte osannolikt att djinner besitter människor och säger sig vara muslimer eller otrogna. Jag hör vissa exorcister säga att djinner som besitter människor är muslimer men att de inte vill lämna de besatta eftersom de är kära i dem. Ibland erkänner djinnerna att de är judar, nasaréer, buddister eller andra sorters hädare och att de vägrar gå ut.

Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) berättade att hans lärare Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) behandlade en besatt person. Först läste han över honom, men djinnen vägrade att gå ut. Därefter slog han honom hårt. Där och då började djinnen, som var en kvinna, tala med honom. Hon sade att hon älskar honom. Ibn Taymiyyah sade: ”Men han älskar inte dig.” Hon sade att hon vill vallfärda med honom. Då sade han: ”Men han vill inte vallfärda med dig.” Sedan började han slå honom så hårt på halsen att han blev trött i armen. Efter ett tag sade hon: ”Jag går ut utav högaktning för Shaykhen.” Då sade han: ”Gå inte ut utav högaktning för mig; gå ut utav lydnad till Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” Följaktligen gick hon ut. Mannen vaknade till och förundrades; vad hade fått Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah att komma? Han kände inte av slagen. Ty slagen hamnar till synes på den besatte, men i själva verket drabbar de djinnen.

1al-Bukhârî (5737).