Exempel på Ibn Batûtahs lögn om Ibn Taymiyyah 11

Publicerad: 2011-05-29
Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah
Källa: Sharh Hadîth-in-Nuzûl, sid. 148

 

Denna fråga, och likaså andra, är problematisk för många människor eftersom de började tro att det som Allâh beskrivs med är av samma slag som det som deras kroppar beskrivs med. Därför anser de att en sådan egenskap fordrar att två motsatser kombineras. Att Han är ovanför Sin tron samtidigt som Han stiger ned är dock endast omöjligt för deras kroppar. Vad som däremot underlättar det för dem att förstå detta är att ha kunskap om sina egna själar och deras egenskaper och handlingar och att själen kan stiga upp ur den sovande och stiga upp till himlen utan att lämna kroppen. Allâh (ta´âlâ) sade:

اللَّهُ يَتَوَفَّى الْأَنفُسَ حِينَ مَوْتِهَا وَالَّتِي لَمْ تَمُتْ فِي مَنَامِهَا فَيُمْسِكُ الَّتِي قَضَى عَلَيْهَا الْمَوْتَ وَيُرْسِلُ الْأُخْرَى إِلَى أَجَلٍ مُسَمًّى

”Då [människan] dör tar Allâh själen till Sig, men om hon inte skall dö, [tar Han den] då hon sover. Han håller kvar den [själ] vars [bärare] skall dö enligt Hans beslut och Han friger de andra till en [av Honom] fastställd tidpunkt.”1

Detsamma gäller personen i Sudjûd. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det närmsta som tjänaren är sin Herre är när han är i Sudjûd.”2

Likaså själens närmande till Allâh utanför Sudjûd, trots att den fortfarande är i personens kropp.

1 39:42

2 Muslim, Abû Dâwûd och an-Nasâ’î.