Exempel på Hizbiyyûns uppförande när de blir avvisade

Jag var en av dem som Allâh (´azza wa djall) lät påpeka al-Ikhwân al-Muslimûns metodiks fel. Allâh lät mig få kunskap om hur den motsatte sig Qur’ânen och Sunnah. Till följd därav skrev jag avvisningar.

Den första avvisningen var av ´Abdullâh ´Azzâm som hävdade att alla muslimer är ålagda att gå ut i Djihâd idag. Således skrev jag boken ”al-Irshâd ilâ Bayân-il-Haqq fî Hukm-il-Djihâd”. Detta var 1409.

Därefter skrev jag ”al-Mawrid al-´Adhb az-Zulâl” 1413.

Därefter skrev jag ”ar-Radd ash-Shar´î al-Ma´qûl ´alâ al-Muttasil al-Madjhûl”. Detta var 1417.

Därefter skrev jag ”Radd-ul-Djawâb ´alâ man talaba minnî ´adam Tab´-il-Kitâb”. Detta var 1418.

Därpå fick Ibrâhîm Hasan nog och började stödja al-Ikhwâns metodik och anhängare. Han var full av invändningar och lade varken fram bevis eller belägg. Istället började han förtala och smäda i poesiform. Han tog upp saker som är för långa för att nämna. Hans syfte var att jag skulle framstå som opålitlig och locka studenterna från mig och mina råd och lektioner. Han anklagade mig för saker och ting som inte ens luffare anklagas för. Han anklagade mig för narcissism som ibland kan stå för homosexualitet och ibland för stöld. Han kallade mig också för ”usling” och sade:

Den som strävar efter att splittra oss
skall veta att vi kommer att stå upp mot den usle spridaren

En gång jämförde han mig med Abû Lu’lu’ah. En annan gång jämförde han mig med påven. En tredje gång jämförde han mig med sångaren Ballân. Han jämförde mina elever med ett musikband.