Ett välsignat kall

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)

at-Tamassuk bil-Manhadj as-Salafî, sid. 295-296

Det den ädle Shaykh Rabî´ sade om Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâbs (rahimahullâh) kall stämmer. Allâh har förärat detta land med detta välsignade kall, nämligen Salafiyyahs kall. Men Allâhs fiender svartmålar det. De kallar dess folk för ”Wahhâbiyyah” och ”innovatörer”. Det är de som är vilsna innovatörer. De är antingen ignoranter eller också efterapar de andra ignoranter eller också följer de sina lustar med vilka de trotsar Allâh mot bättre vetande. Dessa är fiender till Salafiyyahs kall; ignoranter, efterapare av ignoranter eller vällustiga fanatiker som önskar att behaga människor för att kunna äta, dricka och roa sig.

Shaykhens (rahimahullâh) kall var Salafiyyahs kall. Han gick tillväga liksom följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) och deras rättsinniga efterföljare gick tillväga. Han rättade sig efter Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah, Ibn-ul-Qayyim, Ibn Kathîr och deras jämlikar bland islams imamer. På 1100-talet kom Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) som ett exempel på Allâhs nåd till Arabiska halvön. Han klargjorde den föreskrivna dyrkan som tillkom Allâh allena. Han klargjorde monoteismen, hedningarnas realitet och Salafs väg. Han klargjorde Salafs väg för människorna. Han kallade dem till strävning. Han skrev böcker som ”Kitâb-ut-Tawhîd”, ”Kashf-ush-Shubuhât” och ”al-Usûl ath-Thalâthah” för att klarlägga sanningen. Dessa böcker är väldiga och nyttiga. Dessutom spred han Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs böcker, ty deras innehåll sprudlar av godhet, kunskap och kall till Qur’ânen och Sunnah. Allâh har alltså gagnat muslimerna med detta kall.