Ett lån måste vara tidsbegränsat

Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ إِذَا تَدَايَنتُم بِدَيْنٍ إِلَى أَجَلٍ مُّسَمًّى فَاكْتُبُوهُ وَلْيَكْتُب بَّيْنَكُمْ كَاتِبٌ بِالْعَدْلِ وَلاَ يَأْبَ كَاتِبٌ أَنْ يَكْتُبَ كَمَا عَلَّمَهُ اللّهُ

”Troende! När ni sinsemellan träffar avtal om lån med fastställd förfallotid, teckna då ned avtalet i skrift. Låt en skrivare noggrant skriva ned [vad som avtalats] mellan er. Ingen skrivare får undandra sig att skriva, såsom Allâh har lärt honom.”1

I denna vers klargörs det hur lån och rättigheter skall bevaras skriftligt och att skriften skall vara sann och rättvis utan addering, orättvisa eller reducering.

Likaså skall lånet vara tidsbegränsat så att inga bråk och dispyter uppstår och för att det skall vara klart och tydligt för båda parterna. Om inte lånet är tidsbegränsat är det ogiltigt. Det måste alltså vara tidsbegränsat så att personen som kräver sin rättighet har möjlighet att göra det. Så sade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som betalar i förskott för dadlar får göra det med ett känt mått, en känd vikt och fram till en känd tidsgräns.”2

En känd tidsgräns förebygger bråk. Om lånet betalas av i förtid är det bara bra. Annars är det okej att betala det när tiden är kommen.

12:282

2al-Bukhârî (2241) och Muslim (1604).