Ett kall utan huvud

Muslimerna är ålagda att lära sig Tawhîd, handla utmed det och lära sig dess motsats, som är avguderiet, och undvika det.

De måste lära sig Tawhîd i detalj och lägga ned vikt vid det i skolorna, moskéerna och sittningarna. De skall studera denna väldiga fråga och kalla till den. Kallet måste vara koncentrerat på Tawhîd och trosläran. Det är grunden. Därefter kommer de resterande korrigeringarna. Om vi bryr sig om sidofrågorna och lämnar Tawhîd är vi som dem som bryr sig om en huvudlös kropp. Så är det även med religionen. Om Tawhîd är förlorat är resten av religionen förlorad.

Kallarna är ålagda att lägga ned vikt vid den här frågan och koncentrera sig på den. Det skall hållas konferenser, föreläsningar och lektioner i Tawhîd så att det blir stabilt, ankrat och klargjort för människorna. Ett annat motiv med Tawhîd är att rättar till angelägenheterna och korrigerar tillstånden. Det är fordrat och utgör ett fundament.

Om det finns brister i ens Tawhîd förstörs ens båda liv. Om det däremot endast finns brister i de andra aspekterna finns det alltid en chans att bli förlåten av Allâh (´azza wa djall) som sade:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Hur stora synderna än är finns det hopp om att Allâh förlåter dem. Däremot säger Allâh om avguderiet:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ

”Allâh förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida.”

14:48