Ett berg i mängden

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (30)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Jag såg Abûl-Wafâ’ bin ´Aqîl skriva ett fint avsnitt som jag kommer att citera ordagrant:

Då plikterna blev för svåra för ignoranterna och lekmännen, avvek de från föreskriftens riktlinjer till förmån för högaktning av egentillverkade riktlinjer som de tyckte var enkla att efterleva, ty de var inte länge under någons order. Enligt mig är de vantrogna till följd av deras riktlinjer där de bland annat högaktar och ärar gravar på ett sätt som förbjuds av religionen. De tänder ljus på gravarna, kysser dem, bygger ut dem, åkallar de döda och skriver lappar till dem på vilka de ber de döda om saker och ting. De tar från gravarnas jord i hopp om välsignelse (التبرك), parfymerar gravar, reser till gravar och hänger amuletter i träd – precis som de avgudadyrkare som dyrkade al-Lât och al-´Uzzâ gjorde.”1

De knyter amuletter i träd i hopp om välsignelse. Numera utspelas liknande företeelser på  berget ´Arafât. De hänger saker i träd, skriver brev som de för in i sprickor, tar med sig jord från berget i hopp om välsignelse. Det är ju bara ett berg i mängden. Vad är det med det?

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/143-144).