Erotiska dagdrömmar under Ramadhân

Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Mughnî (4/364)

 

Om en person sitter och dagdrömmer och följaktligen får utlösning, anses hans fasta inte ha brutits.

Det har rapporterats från Abû Hafs al-Barmakî att han anser den vara bruten. Denna åsikt har även Ibn ´Aqîl. De baserar det på att  dagdrömmar är något personen själv sätter sig in i och på så sätt anses den vara frivillig. Beviset för det är att en person som sitter inne i sin bostad och besitter otrogna och innoverade trosuppfattningar syndar. Likaså prisade Allâh (subhânah) dem som tänker och funderar på himlens och jordens skapelse. Dessutom förbjöd profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att man tänker på Allâhs essens och påbjöd i stället att man tänker på Hans verk. Skulle man dock få en snabb idé och till följd därav få utlösning, anses fastan inte vara bruten eftersom man inte kan undkomma idéer.

Vad oss – Hanâbilah – beträffar, följer vi profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Mitt samfund har förlåtits misstag och glömska och det de tänker inom sig själva så länge de varken gör det eller säger det.”

Dessutom finns det varken någon text [ur Qur’ânen och Sunnah] eller någon samstämmighet som säger att det bryter fastan. Inte heller kan det jämföras med förspel och smekningar och upprepade blickar. Dagdrömmar är varken lika driftframkallande som förspel och blickar eller orgasmframkallande som dem. Dessutom skiljer sig dagdrömmar från dem i att det är förbjudet att dagdrömma om en främmande kvinna medan det är föraktfullt att göra det om ens hustru. Således förblir frågan i sin grund.