Ensam blir imam

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/163-164)

al-Bukhârî sade:

59 – Om imamen inte avser att leda i bön varefter folk sluter sig till honom

699 – Musaddad berättade för oss: Ismâ´îl bin Ibrâhîm berättade för oss, från Ayyûb, från ´Abdullâh bin Sa´îd bin Djubayr, från sin fader, från Ibn ´Abbâs som sade:

Jag övernattade hos min moster varpå profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick upp på natten för att be. Jag gick också upp för att be med honom och ställde mig till vänster om honom, varvid han tog tag i mitt huvud och ställde mig till höger om sig.”1

I detta kapitel vill författaren (rahimahullâh) klargöra att om en person börjar be ensam och någon sedermera sluter sig till honom, är handlingen giltig och räknas bönen som samlingsbön eller inte? Därom tvista de lärde. Det finns tre åsikter i frågan:

1 – Bönen är ogiltig till fullo, oavsett om den är obligatorisk eller frivillig. Ty en person kan inte förflyttas från att vara en ensam bedjare till imam. Det är alltså ogiltigt att en person inleder bönen själv varefter någon annan sluter sig till honom.

2 – Bönen är giltig till fullo, oavsett om den är obligatorisk eller frivillig.

3 – Bönen är giltig om den är frivillig, ogiltig om den är obligatorisk.

Den övervägande åsikten i sakfrågan är att bönen är giltig i alla fall. Det är alltså giltigt att en person inleder sin bön ensam varefter andra kommer och sluter sig till honom så att han leder dem i samlingsbön. Beviset för denna åsikt är den ovanstående hadithen. Visserligen var den bönen frivillig, men det som gäller frivilliga böner gäller också obligatoriska böner – bådadera är böner. I princip har frivilliga och obligatoriska böner samma domar. Det bevisas ytterligare av att de följeslagare som återberättade profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön på riddjur poängterade att bönen var frivillig. De underströk detta undantag för att folk inte skulle tro att obligatorisk bön har samma dom som frivillig bön i denna sakfråga. Det bevisar att det som gäller frivilliga böner gäller också obligatoriska böner tills motsatsen bevisas, annars hade deras poängtering varit meningslös. Denna åsikt jag nämner här delades även av Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) och vår Shaykh ´Abdur-Rahmân as-Sa´dî (rahimahullâh); den ensamme bedjaren kan bli imam under bönens gång.

1Muslim (763).