Enighet om falskhet

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Hidâyat-ul-Hayârâ, sid. 195

Judarna enades om att dölja Messias (´alayhis-salâm) profetskap och förneka och förvränga profetiorna om honom. Det blev allom bekant om dem i hela världen. De enades om att anklaga honom för att vara läkare, trollkarl och horbarn, trots att de såg alla budskap och tecken som han sänts med. Samtidigt visste de att han var fullständigt oskyldig till de anklagelser som de fyllde sina skrifter med.

Likaså enades de om att Lût (´alayhis-salâm) lägrade sina egna döttrar som följaktligen födde hans barn1. Det är utspritt bland dem allesammans.

De enades om att Allâh ångrade Sig och grät över Syndafloden2.

De enades om att Allâh brottades med Ya´qûb och att Ya´qûb brottade ned Honom3.

De enades om att Allâh sover och att de ber Honom vakna4. Det är utspritt bland dem allesammans.

130Lot lämnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar. Han vågade inte stanna i Soar, och nu bodde han och hans båda döttrar i en grotta. 31Då sade en dag den äldre dottern till den yngre: ”Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis. 32Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” 33När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. 34Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: ”I natt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka i kväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” 35De gav sin far vin att dricka den kvällen också, och den yngre systern låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. 36Så blev Lots båda döttrar havande genom sin far. 37Den äldre födde en son, som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till våra dagars moabiter. 38Också den yngre systern födde en son; hon gav honom namnet Ben-Ammi, och han blev stamfar till våra dagars ammoniter. (Första Moseboken 19:30)

25Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. 6Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. (Första Moseboken 6:5, Bibeln 2000)

5Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda, 6då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta. (Första Moseboken 6:5, Bibeln 1917)

324Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. 25När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. 26”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. 28Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” 29Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. 30Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”. (Första Moseboken 32:24)

424Vakna! Varför sover du, Herre?

Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!

25Varför döljer du ditt ansikte

och glömmer vår nöd och plåga? (Psaltaren 44:24)

23Vakna, res dig, skaffa mig rätt!

Ta dig an min sak, min Gud och härskare!

24Döm mig rättvist, Herre, min Gud. (Psaltaren 35:23)

7Res dig, Herre, i din vrede,

kväs mina ovänners raseri!

Vakna upp, min Gud,

du som har kallat till dom. (Psaltaren 7:7)