Publicerad: 2009-08-30
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 207

Det har bekräftats hos al-Bukhârî och Muslim från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Människan belönas tiofaldigt upp till sjuhundrafaldigt för varje handling. Allâh sade: “Förutom fastan. Den är Min och Jag belönar för den. Han har lämnat sin lust och sin mat och sin dryck för Min skull.” Den fastande upplever glädjen två gånger; en gång när han bryter fastan och en gång när han får träffa sin Herre. Den fastandes andedräkt är ljuvligare hos Allâh än doften av mysk.”

Baserat på denna rapportering, hamnar inte fastan under de handlingar som belönas mångfaldigt. Med andra ord belönas samtliga handlingar från tiofaldigt upp till sjuhundrafaldigt. Vad gäller fastan, så hamnar den inte under denna begränsade belöning. Faktum är att Allâh (´azza wa djall) belönar den med en obegränsad belöning. Fastan hör trots allt till tålamodet och Allâh (´azza wa djall) sade:

“Bara de som håller ut skall få sin [fulla] lön och mer därtill.”1

Således rapporteras det att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade Ramadhân för “Tålamodets månad”. I en annan hadîth sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Fastan är halva tålamodet.”

Rapporterad av at-Tirmidhî2.