En utdragen kamp

En beduin kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Liven går under, familjerna hungrar, egendomarna ödeläggs och boskapen dör. Be Allâh om regn för oss. Vi ber Allâh medla inför dig och dig inför Allâh.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Ve dig! Vet du vad du säger?” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) började förklara Allâh vara fri från brister till dess att det syntes på hans följeslagares ansikten. Därefter sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Ve dig! Allâh skall inte bes om medling inför någon av Sin skapelse. Allâhs angelägenhet är väldigare än så. Ve dig! Vet du vem Allâh är? Hans tron är ovanför Hans himlar så här” och formade sina fingrar till en kupol ”och den låter på grund av Honom liksom en ryttares sadel låter.”1

Hadîthen bevisar att Allâh är ovanför Sin tron. Det är en viktig fråga som många har fått om bakfoten. Därom finns långa forskningar mellan Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, sändebudens anhängare, och Djahm bin Safwâns anhängare. Det råder en utdragen kamp mellan dem. Men de har inte uträttat något. De har inte kommit fram till något. De har bara farit vilse från sanningen och den raka vägen. Å ena sidan bevisar Qur’ânen att Han har rest Sig över tronen. Å andra sidan säger de att resningen betyder erövring (الإستيلاء). Både Ibn Taymiyyah och Ibn-ul-Qayyim sade att resningen nämns sju gånger i Qur’ânen till skillnad från erövringen som inte nämns en enda gång!

Därtill fordrar en erövring att Allâh har bekämpat någon om tronen och sedermera erövrat den. Man brukar ju säga att makthavaren har erövrat (استولى) ett land. Det går inte att erövra något utan kamp mot en rival.

Ahl-us-Sunnah säger det som bevisas i Qur’ânen och Sunnah; Han har rest Sig på ett sätt som tillkommer Hans majestät. Allâh vet bättre hur Han har gjort det. Vi är emellertid övertygade om att Han är ovanför Sin tron.

Djahmiyyah och deras medhållare säger att de argumenterar mot oss med rationella bevis. De säger att om vi säger att Allâh är ovanför Sin tron och tronen är, låt säga, fyrkantig, så är även Allâh fyrkantig. Om den är trekantig så är även Allâh trekantig. Om den är vid så är även Allâh vid. Om den är smal så är även Allâh smal. Eller så har Han inte alls rest Sig över den eftersom Allâhs essens är större än tronen.

Vad har vi med dessa fordringar att göra? Vi säger inte så. Vi liknar ju inte Allâh vid skapelsen så att ni skall kräva oss på något sådant. Vi säger:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”2

فَلاَ تَضْرِبُواْ لِلّهِ الأَمْثَالَ

Och gör inte Allâh till föremål för jämförelser!”3

Dessa fordringar åligger ingalunda oss. De åligger er därför att det är ni som liknar Allâh vid Hans skapelse.

De säger att om vi säger att Allâh har rest Sig över Sin tron, så betyder det att Han är en kropp. Det går inte att föreställa sig en resning utan kropp, menar de. En kropp har bredd, längd, gräns och slut.

Vi säger att inget av det åligger oss. Vi säger bara det som står i Qur’ânen och Sunnah. Men bara för sakens skull frågar vi er om ni bekräftar Allâhs essens? De är alla – Djahmiyyah, Mu´attilah och Mu´tazilah – enade om att Allâh har en essens. Behöver denna essens gräns, längd och bredd, något våra essenser gör? Nej, säger de, den liknar inte våra essenser. Då säger vi att inte heller har Allâh rest Sig över tronen som en skapelse. Numera ålägger vi er era egna fordringar.

1Abû Dâwûd (4726) och at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” (1547). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Sunan Abî Dâwûd” (1017), god enligt Ibn-ul-Qayyim i ”Mukhtasar-us-Sawâ´iq al-Mursalah” (3/1068).

242:11

316:74