En tredje orsak till att gravar dyrkas: rövarhistorier

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (48)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Om någon undrar vad som får gravdyrkarna att prövas av gravar när de vet att de begravda är döda och att de varken kan gagna, skada eller förfoga över deras liv, död eller uppståndelse, är en anledning:

3 – Återberättade sagor om gravarna, och hur så-och-så tillbad en grav när han hade det som svårast och blev bönhörd, hur så-och-så tillbad en grav, eller via en grav, och blev bönhörd, och hur en nödgad person vände sig till en begravd man varpå han räddades och så vidare. Gravdyrkare har många sådana sagor att berätta. De hör till de största lögnarna mot levande och döda människor.”1

De berättar sagor om hur gravar förrättar än det ena, än det andra, och hur människor som går till gravar erhåller än det ena, än det andra, och hur de döda talar till de levande och berättar för dem hur de kommer att ta hand om deras ärenden. Det är ingen annan än Satan som talar. Han tar den dödes skepnad och visar sig för gravdyrkarna i den dödes namn och berättar för dem att han kommer ta hand om deras ärenden. Även om det verkligen stämmer att den bedjande bönhörs här, betyder det inte att hans handling är tillåten. Det kan vara en prövning från Allâh, det kan också vara en slump – inte att han bönhörs för att han åkallar en död människa. Uppfyllt mål betyder inte lovlighet.

De har många sådana sagor. De trycker dem och delar ut dem. De ljuger om Allâh och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De är de vilsnaste och mest hädiska människorna.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/157-158).