En tolkning till tolkningen

Vår fråga till tolkarna är: Vem är denne rival till Allâh (ta´âlâ) som Han har besegrat och erövrat makten från? De klarar inte av att undkomma denna fordring utan att avfärda sin tolkning och återvända till Salafs förståelse.

När en skolastiker1 insåg detta motargument kom han med en annan katastrof och sade att den aktuella erövringen är utan konfrontation. Inte nog med att den förklaringen motstrider språket, vilket antyds av Ibn-ul-A´râbîs uttalande. Det bästa som kan sägas om den är att den tolkar en tolkning. Om jag bara visste vad som får dem att gå så långt. Är det inte bättre att de säger att det är en höghet som saknar likhet – om vi nu säger att höghet fordrar liknelse? Vad skall då sägas om höghet inte fordrar liknelse? Resningen i Qur’ânen tillskrivs ju både Allâh (ta´âlâ) och andra däribland Nûhs ark:

وَاسْتَوَتْ عَلَى الْجُودِيِّ وَقِيلَ بُعْداً لِّلْقَوْمِ الظَّالِمِينَ

… och den kom till vila på berget al-Djûdî. Då ljöd ropet: ”Det är ute med de orättfärdiga!2

och växter:

فَاسْتَوَى عَلَى سُوقِهِ

… och reser sina raka stjälkar…”3

Arkens resning är olik växtens resning. Det är även människans bestigning av riddjuret, fågelns resning ovanför människans huvud och människans resning över taket. Allt det är resningar lämpade för respektive handlare. Namnet är detsamma medan beskaffenheten varierar. Allâhs (ta´âlâ) resning är alltså en resning och uppstigning som tillkommer Honom (ta´âlâ) allena – och ingen liknar Honom.

Angående ordet ”erövring” (الإستيلاء), så är det bara skolastikerna som har tillämpat det på Allâh (ta´âlâ). Titta bara vad skolastiken har gjort med skolastikerna! Den har fått dem att beskriva Allâh med ett drag som är typiskt för skapelsen istället för att nöja sig med beskriva Honom med en uppstigning som inte liknar något annat, vilket Salaf sade.

1al-Kawtharî citerade det från Ibn-ul-Mu´allim i sin kommentar till ”al-Asmâ’ was-Sifât”, sid. 406

211:44

348:29