En sann gud äter inte

Allâh (´azza wa djall) sade:

مَّا الْمَسِيحُ ابْنُ مَرْيَمَ إِلاَّ رَسُولٌ قَدْ خَلَتْ مِن قَبْلِهِ الرُّسُلُ وَأُمُّهُ صِدِّيقَةٌ كَانَا يَأْكُلاَنِ الطَّعَامَ انظُرْ كَيْفَ نُبَيِّنُ لَهُمُ الآيَاتِ ثُمَّ انظُرْ أَنَّى يُؤْفَكُونَ

Ett sändebud, varken mer eller mindre, var Messias, Maryams son. Andra sändebud föregick honom och hans moder var en sanningsenlig kvinna. Båda åt föda. Se hur Vi klargör budskapen för dem – hur förvirrade är inte deras begrepp!”1

Att de åt mat bevisar att de båda var behövande slavar liksom alla andra människor som behöver äta och dricka. Om de hade varit gudar skulle de inte behövt äta, dricka eller någonting annat. Ty en sann gud är sig själv nog och allt lov och pris tillkommer honom. Efter att Allâh (ta´âlâ) klargjort bevisen sade han:

انظُرْ كَيْفَ نُبَيِّنُ لَهُمُ الآيَاتِ ثُمَّ انظُرْ أَنَّى يُؤْفَكُونَ

Se hur Vi klargör budskapen för dem – hur förvirrade är inte deras begrepp!”

Budskapen klargör sanningen och tydliggör övertygelsen. Trots det gagnas de inte av dem. Istället fortsätter de ljuga och hitta på orättfärdigt och envist.

15:75