Fråga: Vad är domen för att en person som har Salafs troslära och har studerat Salafs metodik och tagit sin examen i exempelvis Sharî´ah-fakulteten, Da´wah-fakulteten eller Hadîth-fakulteten, säger att Salafs metodik är värdelös i Da´wah och väljer i stället al-Ikhwân al-Muslimûns, Djamâ´at-ut-Tablîghs eller någon annans metodik i Da´wah? Därtill säger han att det inte skadar oss eftersom vi har Salafs troslära till skillnad från metodik och Da´wah. Brukade Salaf skilja mellan trosläran och metodiken i Da´wah?

Svar: Metodiken är byggd på trosläran. Den vars troslära är sund kommer tveklöst att ha en sund metodik. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde de sjuttiotre grupperna och att alla är i Elden bortsett från en, undrade de vem den [räddade] var. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som följer det som jag och mina följeslagare följer.”

Det betyder inom trosläran, metodiken, handlingarna och allting annat. Det går inte att det ena skiljer sig från det andra.

Om Ikhwâniyyûn, Tablîghiyyûn, Islâhiyyûn och andra har en metodik som inte motstrider Sharî´ah, är den okej. Och om den motstrider Sharî´ah, måste den härröra från en troslära då varje handling är byggd på en avsikt. Om varje handling är byggd på en avsikt och man antar en metodik som skiljer sig från sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och de renläriga kalifernas metodik, betyder det att hans troslära är osund. Annars är metodiken sund om trosläran är sund.

Härmed vill jag säga att splittring och uppdelning är prövningen som har drabbat samfundet och speciellt i dag. En har en metodik, en annan har en annan metodik och så vidare. Om de ändå lät varandra vara. Alla förklarar andra vara vilsna. Vissa gör kanske till och med Takfîr på andra inom frågor som varken är villfarelse eller otro. Det är en katastrof som har drabbat det islamiska uppvaknandet som vi hade stora förhoppningar om för inte så längesedan. I dag är många ungdomar splittrade. Det kan hända att en av dessa ungdomar hatar en annan ungdom som också söker sanningen mer än vad han hatar en trotsig syndare. Det hör till Satans uppenbarelse och föreställningar. Vi är ålagda att vara uppriktiga gentemot varandra och sitta och forska; vi stödjer den som följer sanningen och förklarar sanningen för den som följer falskheten. Men om någon skulle säga att han endast kan det han kan via sin Idjtihâd och har en poäng i arabiskan och religionen, säger vi inte att han är vilsen. Frågan är vid.