En obegriplig förmåga

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

أَوْ كَالَّذِي مَرَّ عَلَى قَرْيَةٍ وَهِيَ خَاوِيَةٌ عَلَى عُرُوشِهَا قَالَ أَنَّىَ يُحْيِي هََذِهِ اللّهُ بَعْدَ مَوْتِهَا فَأَمَاتَهُ اللّهُ مِئَةَ عَامٍ ثُمَّ بَعَثَهُ قَالَ كَمْ لَبِثْتَ قَالَ لَبِثْتُ يَوْمًا أَوْ بَعْضَ يَوْمٍ قَالَ بَل لَّبِثْتَ مِئَةَ عَامٍ فَانظُرْ إِلَى طَعَامِكَ وَشَرَابِكَ لَمْ يَتَسَنَّهْ وَانظُرْ إِلَى حِمَارِكَ وَلِنَجْعَلَكَ آيَةً لِّلنَّاسِ وَانظُرْ إِلَى العِظَامِ كَيْفَ نُنشِزُهَا ثُمَّ نَكْسُوهَا لَحْمًا فَلَمَّا تَبَيَّنَ لَهُ قَالَ أَعْلَمُ أَنَّ اللّهَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

Eller mannen som färdades förbi en stad som hade jämnats med marken och utropade: ”Hur skulle Allâh kunna ge liv åt detta?” Och Allâh lät honom dö och förbli död i hundra år. Därefter väckte Han honom till liv och frågade: ”Hur länge har du varit borta?” Han svarade: ”Jag har varit borta en dag eller en del av en dag.” Han sade: ”Nej, du har varit borta i hundra år. Men se på din mat och din dryck, som inte har fördärvats, och se på din åsna – Vi har velat göra dig till ett tecken för människorna – och se hur Vi ger liv åt de döda benen och sedan klär dem med kött.” Och när allt detta stod klart för honom, sade han: ”Jag vet att Allâh har allt i Sin makt.”1

Han (subhânah) befallde honom att titta på ett väldigt resultat av Hans förmåga, nämligen att hans mat och dryck låg oföränderliga efter hela den långa perioden.

وَانظُرْ إِلَى حِمَارِكَ

”… och se på din åsna…”

Därom tvista Qur’ân-uttolkarna. De flesta sade att mannen uppmanades att titta hur hans åsnas kroppsdelar skingrats och ben ruttnat. Därefter upplivade Allâh den till dess ursprungliga natur. adh-Dhahhâk och Wahb bin Munabbih sade att han blev befalld att titta på sin åsna som efter hundra stod oförändrad i stallet. Den första åsikten stöds av Allâhs ord:

وَانظُرْ إِلَى العِظَامِ كَيْفَ نُنشِزُهَا ثُمَّ نَكْسُوهَا لَحْمًا

… och se hur Vi ger liv åt de döda benen och sedan klär dem med kött.”

Den andra åsikten stöds av:

فَانظُرْ إِلَى طَعَامِكَ وَشَرَابِكَ لَمْ يَتَسَنَّهْ

Men se på din mat och din dryck, som inte har fördärvats…”

Efter att mannen fått reda på att han varit död i hundra år upplyste Allâh (subhânah) honom om den oföränderliga maten och drycken. Varken maten eller drycken bevisar hans långa frånvaro, de snarare stärker hans antagande att han varit död en dag eller en del av en dag. Då han ser sin oföränderliga mat och dryck och anser att han bara varit borta en dag eller en del av en dag, stiger hans förvirring och tvivel än mer. Men då han också får syn på sin åsnas förmultna skelett begriper han att verket utförts av Honom vars förmåga inte går att begripa. Mat och dryck som vanligtvis ruttnar snabbt kvarstod medan åsnan som vanligtvis lever länge blev som beskrivet.

12:259