En korrekt åsikt om fingret i Tashahhud

Jag skall berätta för dig om åsikterna kring pekfingret i Tashahhud:

1 – Fingret skall inte röras alls. Handflatan skall ligga på låret från början i Tashahhud och förbli i det tillståndet. Under trosbekännelsen tas pekfingret inte upp och inte heller knyts handen. Den åsikten har vissa gamla Hanafiyyah. Vissa överdrev och sade att den som lyfter på fingret bryter sin bön.

2 – Endast pekfingret skall lyftas utan att handen knyts.

3 – Handen skall knytas och fingret skall lyftas. Här har de delade åsikter om när fingret skall lyftas:

1 – Vissa säger att det skall lyftas när Allâh kommer på tal.

2 – Andra säger att det skall lyftas när man säger ”utom Allâh” och förbli upplyft till slutet av Tashahhud.

3 – Somliga säger att så fort man sätter sig i Tashahhud knyter man handen, sluter långfingret till tummen lik en cirkel och rör på det till Taslîm.

Ingen av dessa åsikter har bevis, ingen stödjer sig på hadîth. Alla är enbart åsikter och slutsatser. Det är bara den sista åsikten som är ett undantag. Jag skall låta er höra hadîthen om den. En följeslagare vid namnet Wâ’il bin Hudjr al-Yamânî (radhiya Allâhu ´anh) utvandrade från Jemen till al-Madînah för att se sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han beskrev sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön och sade att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) satte sig i Tashahhud, lade vänster hand på vänster knä och höger hand på höger knä, knöt handen, slöt tummen till långfingret lik en cirkel, tog upp fingret och rörde på det medan han bad1. Alltså var fingret i rörelse. Att han rörde på det medan han bad betyder att han fortsatte röra på det till slutet av Tashahhud. Detta är den korrekta åsikten. Så fort man sätter sig i Tashahhud skall man knyta handen, ta upp fingret och röra på det till slutet av Tashahhud. Det är som sagt den korrekta åsikten.