En klandervärd tolkning

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (7/3/1636)

3621 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“På Domedagen ska Allâh varken tala till tre personer, titta på dem eller rena dem, och dem väntar ett pinsamt straff: En man som har överflödigt vatten på en vildmark och förhindrar resenären från det, en man som gör affärer med en annan man efter ´Asr och svär lögnaktigt vid Allâh på att han köpt varan för ett visst pris och en man som lovar ledaren trohetseden för enkom jordiska motiv; Om han ger honom något av det, är han lojal, och om han inte ger honom något av det, är han illojal.”

Rapporterad av al-Bukhârî, Muslim som står för formuleringen, at-Tirmidhî, Abû Dâwûd, Ibn Mâdjah, Ahmad, Ibn Mandah i “al-Îmân”, at-Tahâwî i “Mushkil-ul-Âthâr”, al-Bayhaqî i “al-Asmâ’ was-Sifât” och al-Kharâ’itî i “Masâwî-ul-Akhlâq”.

Bekräftande citerade kommentatorn till “al-Ihsân” tolkning av Allâhs (ta´âlâ) tal och beskådning som nöje, bortvändning och liknande1. Det är en klandervärd tolkning som går emot Salafs dogm. Sådana texter ska i princip framföras ordagrant på ett sätt som tillkommer Allâhs väldighet och majestät, precis som det heter i Hans (subhânah) ord:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”2

1Shu´ayb al-Arnâ’ût sade:

“an-Nawawî sade i “Sharh Sahîh Muslim” (2/116):

“En teori är att Han inte kommer att tala med dem såsom Han kommer att tala med de goda och visa Sitt nöje. Han kommer rentav att tala med dem såsom människor som är drabbade av vrede och förargelse förtjänar. En annan teori är bortvändning från dem. Merparten av uttolkare menar att Han inte kommer att tala med dem ett tal som ska vara till deras nytta och glädje. Det har också sagts att det betyder att Han inte ska skicka Sina änglar till dem med hälsning.

Att Han inte kommer att titta på dem betyder att Han kommer att vända Sig bort från dem. Hans (ta´âlâ) beskådning betyder Hans nåd och vänlighet mot Hans slavar.” (al-Ihsân fî Taqrîb Sahîh Ibn Hibbân (11/275)) (ö.a.)

242:11