En imams ödmjukhet

Jag har hört flera av mina lärare berätta hur al-Ghâzî bin Qays reste till al-Madînah och hörde av Mâlik och läste för Nâfi´. När han för första gången kom in i Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské såg han Ibn Abî Dhi’b komma in i moskén och sätta sig utan att be. al-Ghâzî sade till honom:

”Du! Gå upp och be två Raka´ât. Att du sätter dig ned utan att be två Raka´ât först är ren ignorans.”

Han sade något i stil med de respektlösa orden. Följaktligen reste sig Ibn Abî Dhi’b upp, bad två Raka´ât och förblev sittande. Efter bönen lutade han sig tillbaka medan människor slöt sig i en cirkel kring honom. al-Ghâzî bin Qays såg det varpå han började skämmas och ångrade sig. Han frågade om mannen och fick reda på att det var Ibn Abî Dhi’b, en av al-Madînahs lärdaste och ädlaste män. al-Ghâzî gick upp och ursäktade sig varvid Ibn Abî Dhi’b sade till honom:

”Min broder! Du har inte gjort något fel. Du befallde oss något bra och vi lydde dig.”