En gravs höjd

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (45)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att en grav fylls igen med mer än dess uppgrävda jord. Djâbir (radhiya Allâhu ´anh) berättade:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att gravar vitkalkas, skrivs på eller läggs på.”1

Dessa människor förser dock gravarna med tegelsten, sten och vitkalk. ´Umar bin ´Abdil-´Azîz förbjöd att hans grav förses med tegelsten och al-Aswâd bin Yazîd sade:

Förse inte min grav med tegelsten.”2

Det räcker med den uppgrävda jorden. Det som grävs upp från graven ska hällas tillbaka till den. Den ska vara en spann3 hög. ´Umar bin ´Abdil-´Azîz (rahimahullâh) förbjöd att hans grav skulle behandlas överdrivet och förses med något som skildes från de resterande muslimernas gravar.

1Abû Dâwûd.

2Ighâthat-ul-Lahfân (1/144).

3Det ss. mått använda avståndet mellan topparna av tummen och ettdera av lillfingret l. långfingret l. pekfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade till (i det närmaste) maximal vinkel mellan tummen och det andra fingret. (https://www.saob.se/artikel/?unik=S_09095-0044.m168&pz=3)