En gåva att vara med sin broder

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (2/447)

Allâh (´azza wa djall) sade:

قَالُواْ أَإِنَّكَ لَأَنتَ يُوسُفُ قَالَ أَنَاْ يُوسُفُ وَهَذَا أَخِي قَدْ مَنَّ اللّهُ عَلَيْنَا إِنَّهُ مَن يَتَّقِ وَيِصْبِرْ فَإِنَّ اللّهَ لاَ يُضِيعُ أَجْرَ الْمُحْسِنِينَ

De utbrast: “Är du då Yûsuf?” Han svarade: “Jag är Yûsuf och här är min broder. Allâh har sannerligen varit god mot oss! Den som fruktar och bär motgången med tålamod [skall se att] Allâh inte låter den som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön.”1

Ibn Ishâq sade:

Yûsuf talade bakom ett skynke. Efter att han hade sagt:

هَلْ عَلِمْتُم مَّا فَعَلْتُم بِيُوسُفَ وَأَخِيهِ إِذْ أَنتُمْ جَاهِلُونَ

“Har ni glömt vad ni gjorde mot Yûsuf och hans broder, fastän ni var ovetande?”2

tog han bort skynket varefter de kände igen honom.”

adh-Dhahhâk berättade att Ibn ´Abbâs sade:

Efter att Yûsuf uttalat sig så började han le så att hans tänder sken som pärlor. Det var då som de liknade honom vid Yûsuf och frågade frågvist: ”Är du då Yûsuf?”

´Atâ berättade att Ibn ´Abbâs sade:

Yûsufs bröder kunde inte känna igen honom förrän han tog av sig sin krona. I pannan hade han ett födelsemärke som påminde om ett liknande födelsemärke som Ya´qûb, Ishâq och Sârah hade. Då kände de igen honom och sade: ”Är du då Yûsuf?”

En annan teori är att de bara antog det till dess att han sade:

أَنَاْ يُوسُفُ وَهَذَا أَخِي

“Jag är Yûsuf och här är min broder.”

Det vill säga Banyâmîn.

قَدْ مَنَّ اللّهُ عَلَيْنَا

Allâh har sannerligen varit god mot oss!”

Det vill säga att Allâh begåvade oss då han förde oss samman.

إِنَّهُ مَن يَتَّقِ

Den som fruktar…”

Genom att utföra påbud och undvika förbud.

وَيِصْبِرْ

… och bär motgången med tålamod…”

Det vill säga och därmed avstår från Allâhs (´azza wa djall) förbud. Ibn ´Abbâs sade:

Avstår från otukt och härdar med singellivet.”

Mudjâhid sade:

Avstår från synder och härdar med fängelsestraff.”

فَإِنَّ اللّهَ لاَ يُضِيعُ أَجْرَ الْمُحْسِنِينَ

… [skall se att] Allâh inte låter den som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön.”

112:90

212:89