En annan väg

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/725-726)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!”1

Den som, efter att sanningen har uppenbarats, klargjorts och klarlagts för honom, avsiktligt väljer en annan föreskrift än den som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förkunnat, avviker från föreskriften. Beskrivningen i Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ

… och vill gå en annan väg än de troende…”

fordrar den förstnämnda beskrivningen. En avvikelse kan antingen ske genom avvikelse från Lagstiftarens konkretisering eller också genom avvikelse från något som Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund har verkligen enats om. Som tecken på det samfundets nobless och högaktning av dess profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), är dess samstämmighet garanterad felfrihet. Det finns många autentiska hadither i sakfrågan, och vissa lärde säger till och med att dess innebörd har återberättats mångfaldigt. Efter utdragna reflektioner beslöt sig ash-Shâfi´î (rahimahullâh) för att denna givmilda vers bevisar att samstämmighet utgör ett bevis som inte får opponeras, vilket är ett av de bästa och starkaste utdragen.

14:115