Ekonomisk omtanke om barn

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/645-646)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلْيَخْشَ الَّذِينَ لَوْ تَرَكُواْ مِنْ خَلْفِهِمْ ذُرِّيَّةً ضِعَافًا خَافُواْ عَلَيْهِمْ فَلْيَتَّقُوا اللّهَ وَلْيَقُولُواْ قَوْلاً سَدِيدًا

De bör tänka på den oro de själva måste känna om de vid sin död efterlämnade minderåriga barn. Därför skall de frukta Allâh och säga de rätta orden.”1

Det vill säga testamenterarna, säger flera Qur’ân-uttolkare. Versen tillrättavisar dem att behandla faderlösa barn som lever hos dem såsom de vill att deras egna barn ska behandlas när de själva dör. En annan grupp lärde menar att versen tilltalar alla människor att frukta Allâh och behandla alla faderlösa och barn väl om de så inte skulle leva med dem. Åter andra lärde anser att versen är riktad till den som kommer till en person som ligger inför döden och befaller honom att frukta Allâh och säga till honom de rätta orden för att denne ska uppfylla Allâhs och människornas rättigheter, testamentera till anhöriga, sluta slösa sina egendomar och därmed inte beröva sina arvingar på arv varefter de blir fattiga och beroende av andra människor. Ibn ´Atiyyah sade:

Det finns två sorters människor. Det som är lämpligt att säga till den ena sorten när den ligger inför döden är olämpligt att säga till den andra. Om en person lämnar efter sig självständiga och rika arvingar, är det bra att be honom testamentera och eftersträva belöning. Och om han lämnar efter sig svaga och fattiga arvingar, är det bra att be honom lämna sina kvarlevor till sina arvingar. Då får han samma belöning som för välgörenhet till fattiga.”

al-Qurtubî sade:

Det är en korrekt analys.”

14:9