Dukh eller Zukh?

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (7/2/771-772)

3256 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Ni har blivit oeniga medan jag är bland er. Efter mig kommer ni att vara än mer oeniga.”

Rapporterad av ´Abdur-Razzâq i ”al-Musannaf” (11/389) och via honom at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” (3/146) från Ma´mar, från az-Zuhrî, från Sinân bin Abî Sinân som berättade att han hörde Husayn bin ´Alî återberätta:

Profeten höll inne med ordet ”Dukhân” från Ibn Sayyâd. När han frågade honom vilket ord han tänkte på, sade han: ”Dukh.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Försvinn! Du kommer inte att överkomma din kapacitet.” När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick därifrån frågade han: ”Vad sade han?” Vissa sade: ”Dukh.” Andra sade: ”Zukh.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Ni har blivit oeniga medan jag är bland er. Efter mig kommer ni att vara än mer oeniga.”

Berättarkedjan är autentisk.

Här vill jag uppmanna de försumliga människor som tillskriver religionen obehöriga saker och ting när de säger att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Mitt samfunds oenighet är en nåd.”

eller:

Mina följeslagares oenighet är en nåd för er.”

Jag har klargjort att de båda är påhittade på deras relevanta platser. Till följd därav accepterar de rättsskolornas djupa oenighet och betraktar den som religion. Å andra sidan fastställer Qur’ânen och Sunnah rena motsatsen, vilket de lärde har klargjort. Vissa överdriver när de säger att alla motsägelsefulla åsikter har sina bevis i Sunnah. Ta utsöndrat blod som exempel. De intalar sig att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en gång sade att utsöndrat blod bryter tvagningen och en annan gång att det inte gör det. Detta är bara en av deras fantasier som saknar grund i Sunnah.

Låt de försumliga vakna ur sin försumlighet och återvända till sunt förnuft. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) behagades inte ens av att hans följeslagare var oense om ”Dukh” och ”Zukh” – två ord som tillsynes inte alls är relaterade till något religiöst. Förhoppningsvis inser de att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte kunde misstycka och förkasta mindre en religiös oenighet. Sanningen är den att motsägelsefulla oenigheter (اختلاف تضاد) – som Ibn Taymiyyah kallar dem – är straff och ingen nåd. Det räcker att den insiktsfulle muslimen ursäktar meningsmotståndarna och anser att alla erhåller belöning. Dock är det ett svek mot människorna att acceptera och försvara oenighet i någon form av försvar till imamerna, vilket vissa kungör i radio. Det är en blandning av sanning med osanning.