Shams-ud-Dîn at-Tabrîzî sade om sig själv:

”Om jag förtalar en hädare som har varit hädare i hundra år, förvandlas han till troende. Om jag förtalar en troende, förvandlas han till helgon som stiger in i paradiset.”

Han sade också:

”En frågade mig vem som är Iblîs. Jag sade: ”Det är du. Just nu är vi genomsyrade i Idrîs. Om du inte är Iblîs så är du inte heller genomsyrad i Idrîs. Om det finns något av Idrîs i dig, hur kan du då rädas Iblîs? Om du frågar mig vem som är Djibrîl, säger jag att du är Djibrîl.”1