Domen för vallfärden

Publicerad: 2010-02-13
Författare: Imâm Abû Bakr bin Mas´ûd al-Kâsânî al-Hanafî (d. 587)
Källa: Badâ’i´-us-Sanâ‘i´ fî Tartîb-is-Sharâ’i´ (2/290-291)

 

Vallfärdens plikt bekräftas via Qur’ânen, Sunnah, samfundets samstämmighet och intellektet.

Beviset från Qur’ânen är Hans (ta´âlâ) ord:

وَلِلّهِ  عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ الله غَنِيٌّ عَنِ الْعَالَمِينَ

““Vallfärden till Huset är en plikt gentemot Allâh för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som hädar [skall veta att] Allâh är Sig själv
nog och inte behöver skapelserna.”” [1]

Den här versen fastställer vallfärdens plikt på två sätt:

1 – “… en plikt gentemot Allâh…“. Detta visar att det är obligatoriskt.

2 – “… den som hädar…”. Det har sagts att detta berör den som nekar vallfärdens plikt. Det har till och med rapporterats att Ibn ´Abbâs sade:

““Den som nekar vallfärden belönas inte för den om han skulle förrätta den och inte heller syndar han om han lämnar den.””

Dessutom sade Allâh (ta´âlâ) till Ibrâhîm (´alayhis-salâm):

وَأَذِّن فِي النَّاسِ بِالْحَجِّ

“”Kungör vallfärden för människorna.”” [2]

Det vill säga mana dem och kalla dem till vallfärden till Huset. Det har också sagts att det betyder att han skulle framföra för folket att Allâh har förpliktigat dem vallfärden. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

يَأْتُوكَ رِجَالًا وَعَلَى كُلِّ ضَامِرٍ يَأْتِينَ مِن كُلِّ فَجٍّ عَمِيقٍ

““De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur.”” [3]

Vad berör Sunnah, sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Islâm är byggd på fem: trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, förrättandet av bönen, betalningen av allmosan, fastan av Ramadhân och vallfärden till Huset för den som förmår göra det.”

Angående samstämmigheten, så är samfundet enat om att det är obligatoriskt.

Vad gäller intellektet, är dyrkan obligatorisk för att tjäna Allâh eller för att tacka för gåvor. I vallfärden finns både dyrkan av Allâh och tacksamhet.

Dyrkan skildras på så sätt att man underkuvar sig Den man dyrkar. Detta förekommer i vallfärden. Medan personen befinner sig i Ihrâm, låter han bli att kamma sig och försköna sig. Han kommer i skepnad av en slav vars ägare är arg på. Han visar sitt dåliga tillstånd för att fånga sin ägares medkänsla och nåd. Vid ´Arafah står han som en slav som varit olydig mot sin ägare. Där står han framför sin ägare och ödmjukar sig, lovprisar honom, glorifierar honom och ber honom om förlåtelse för sina misstag. Och när han gör Tawâf runt Huset, håller han sig nära platsen som är tillskriven hans Herre på samma sätt som en slav hängivet står utanför sin ägares dörr för att söka skydd hos honom.

Vad berör tacksamheten, delas dyrkan upp i två typer: kroppslig och finansiell. Vallfärden är en dyrkan som inte kan vara utan kropp och pengar. Sålunda är det inte obligatoriskt att göra vallfärden om man inte har tillräckligt med pengar eller sund hälsa. På så sätt visar man tacksamhet för två gåvor som endast kan visas genom att vara lydig mot Den som skänkt dessa gåvor.


[1]  3:97

[2]  22:27

[3]  ibid.