Domen för att hindra hustrun från att vallfärda

Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Mughnî (5/35)

 

Mannen får inte hindra sin hustru från att vallfärda den obligatoriska vallfärden. Denna åsikt har [Ibrâhîm] an-Nakha´î, Ishâq [bin Râhûyah], Abû Thawr, Hanafiyyah och det är den mest korrekta åsikten från ash-Shâfi´î. Han har en andra åsikt som säger att han får hindra henne. Detta baserar han på att man får skjuta upp på vallfärden.

Vi – Hanâbilah – anser att det är obligatoriskt och därför får han inte hindra henne på samma sätt som han inte får hindra henne från att fasta Ramadhân och förrätta de fem vardagliga bönerna.

Det är rekommenderat att hon ber honom om tillstånd. Detta har Ahmad sagt. Antingen tillåter han henne eller också vallfärdar hon utan hans tillstånd.

Vad berör den frivilliga vallfärden, så får han hindra henne från den. Ibn-ul-Mundhir sade:

“Alla de lärda jag känner till är enade om att han får hindra henne från att vallfärda en frivillig vallfärd.”1

Ty makens rättighet är obligatorisk och den får inte missbrukas för någonting som inte är obligatoriskt.

Han får inte heller hindra henne från att vallfärda i fall hon har avlagt en ed om att vallfärda. I och med att den är obligatorisk, liknar den den obligatoriska vallfärden.

1 al-Idjmâ´, sid. 16