Domen för att ge barnet flera namn

publicerad
17.01.2010

Författare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah

Källa: Tuhfat-ul-Mawdûd bi Ahkâm-il-Mawlûd, sid. 156-157

Maktabah Ibn Taymiyyah, 1420/1999

I och med att syftet med namnet är att en person skall kännas igen och åtskiljas från andra, är det bättre att hålla sig till ett enda namn eftersom det är tillräckligt. Däremot är det tillåtet att ha flera namn på samma sätt som man har ett namn, en Kunyah och ett smeknamn.

Vad Herrens (ta´âlâ), Hans skrifts och sändebuds namn beträffar, faller de inte under samma kategori. Ty dessa namn tyder på prisning och beröm. I stället hör detta till den namngivnes majestät, väldighet och förträfflighet. Allâh (ta´âlâ) sade:

”Allâhs är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dem.” 7:180.

I Sahîh al-Bukhârî och Sahîh Muslim rapporterar Djubayr bin Mut´im att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag har fem namn; jag är Muhammad, Ahmad, al-Mâhî (bortstrykaren) som Allâh stryker bort otro med, al-Hâshir (samlaren) som människorna kommer att samlas framför och al-´Âqib (den siste).”