Dölj denna sittning

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)

Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (14/205-206)

116 – Ibn-ul-Haddâd, Imâm. Shaykhen av Mâlikiyyah. Abû ´Uthmân Sa´îd bin Muhammad bin Subayh bin al-Haddâd al-Maghribî. Han var Sahnûns kollega. Han var en Mudjtahid. Han var ett hav inom förgreningsfrågorna och en ledare inom det arabiska språket.

Han hade insikt inom Sunnah. Han brukade fördöma efterapning och säga:

“Efterapning handlar om nedsatt förstånd och svagt intresse.”

Han sade:

“Den lärde är inte bekväm med sin bädd.”

Han brukade också säga:

“Knapphet är bevis på precision och myckenhet är bevis på brist.”

Han tillhörde Sunnahs ledare. Ibn Hârith sade:

“Han var med om ädla och berömvärda förlopp där han skyddade islam och försvarade Sunnah. Han debatterade med Abûl-´Abbâs al-Ma´djûqî, broder till Shî´ahs Abû ´Abdillâh som kallade till ´Ubaydiyyahs land. Ibn-ul-Haddâd talade och brydde sig inte om makthavarens straff. Slutligen sade hans son Abû Muhammad till honom: “Käre fader! Frukta Allâh för din egen del och överdriv inte.” Då svarade han: “Tillräcklig för mig är Han som jag förargas för och Vars religion jag försvarar.”

I Qayrawân höll han flera debatter med Mu´tazilahs Shaykh al-Farrâ’ varvid många innovatörer tog tillbaka sina ideologier.

Abû Bakr bin al-Labbâd sade:

“Medan Sa´îd bin al-Haddâd satt kom ´Ubaydullâhs – det vill säga al-Mahdî – budbärare. Han sade: “Jag kom in till honom och där stod Abû Dja´far al-Baghdâdî. Efter att jag hade sagt mitt blev jag tillsagd att sitta ned varpå jag gjorde som jag blivit tillsagd. En liten skrift fördes fram. Abû Dja´far sade: “Ge skriften till Shaykhen.” På den stod hadîthen om Ghadîr Khumm1. Jag sade: “Den är autentisk och vi återberättar den.” Då sade´Ubaydullâh: “Hur kommer det sig då att människor inte är våra slavar?” Jag sade: “Må Allâh ära ledaren. Det är inte ledarskap i motsats till slaveri som avses här, utan ledarskap i religionen.” Han sade: “Har du något intyg för det?” Jag sade: “Allâh (ta´âlâ) sade:

مَا كَانَ لِبَشَرٍ أَن يُؤْتِيَهُ اللّهُ الْكِتَابَ وَالْحُكْمَ وَالنُّبُوَّةَ ثُمَّ يَقُولَ لِلنَّاسِ كُونُواْ عِبَادًا لِّي مِن دُونِ اللّهِ

“Det är otänkbart att en människa, som Allâh har gett uppenbarelsens gåva och visdom och kallat till profet, därefter skulle säga till människorna: “Var mina slavar vid sidan av Allâh.”2

Det som inte Allâhs profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade rätt till har ingen annan heller rätt till.” Han sade: “Gå.” al-Baghdâdî följde mig ut och sade: “Dölj denna sittning.”

Mûsâ bin ´Abdir-Rahmân al-Qattân sade:

“Om ni hade hört Sa´îd bin al-Haddâd debattera inför folksamlingarna – det vill säga mot Shî´ah – och hur han besatt hög röst, storslagen logik, vältalighet och korrekthet, skulle ni önskat att han aldrig slutade tala.”

1Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Människor! Jag är endast en människa. Ett sändebud från min Herre håller på att komma och jag kommer då att besvara honom. Jag lämnar två saker bland er. Den första är Allâhs bok vari vägledning och ljus finns. Ta därför tag i Boken och håll fast i den. Och min familj. Jag påminner er om Allâh om min familj. Jag påminner er om Allâh om min familj. Jag påminner er om Allâh om min familj.” (Muslim (2408))

23:79