Dogmatisk otro, praktisk otro

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (6/1/111-113)

När du vet att verserna:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”1

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat är de orättvisa.”2

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat är trotsiga syndare.”3

uppenbarades gällande de judar som sade om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) domslut:

”Om han ger er det ni vill, låter ni honom döma er, och om han inte ger er det ni vill, låter ni inte honom döma er.”

Det nämns i Qur’ânen då Allâh (ta´âlâ) säger:

يَقُولُونَ إِنْ أُوتِيتُمْ هَذَا فَخُذُوهُ وَإِن لَّمْ تُؤْتَوْهُ فَاحْذَرُواْ

”De säger: ”Om detta är vad ni har fått höra, kan ni godta det; i annat fall bör ni vara på er vakt!”4

Med det sagt är det inte tillåtet att tillämpa dessa verser på muslimska makthavare och domare som dömer med sekulära lagar. Det är inte tillåtet att beskylla dem för otro och utesluta dem ur religionen för det. Även om de är syndiga för att inte styra med Allâhs lag, så är det inte tillåtet att beskylla dem för otro då de tror på Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Fastän deras handling är överensstämmande med judarnas, skiljer de sig från judarna då de betror och bekräftar det Allâh har uppenbarat. Judarna förnekade ju Allâhs lag och sade som sagt:

يَقُولُونَ إِنْ أُوتِيتُمْ هَذَا فَخُذُوهُ وَإِن لَّمْ تُؤْتَوْهُ فَاحْذَرُواْ

”De säger: ”Om detta är vad ni har fått höra, kan ni godta det; i annat fall bör ni vara på er vakt!”

Därtill är de inte muslimer överhuvudtaget. Kruxet i frågan är att otron består av två typer: dogmatisk (كفر إعتقادي) och praktisk (كفر عملي). Dogmatisk otro ligger i hjärtat, praktisk otro ligger i kroppsdelarna. Den vars handling är otro såväl i praktiken som i hjärtat, besitter en dogmatisk otro som Allâh inte förlåter och till följd av vilken han förblir i helvetet. Och den vars otrogna handling inte har plats i hans hjärta, tror på sin Herres dom ehuru han avviker från den ur ett praktiskt perspektiv. Hans otro är praktisk och inte dogmatisk. I detta fall är det Allâh som avgör huruvida Han vill straffa eller förlåta honom. Det är så man ska förstå den otro som ibland kan tillämpas på muslimska syndare, däribland profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Två saker är otro hos människorna; förtal av härkomst och jämmer över den döde.”5

”Återgå inte efter mig till att bli vilsna otrogna som halshugger varandra.”6

”Förtal av en muslim är en trotsig synd och strid mot honom är otro.”7

Den muslim som hamnar i någon av dessa synder gör sig skyldig till praktisk otro eftersom han gör de otrognas handlingar. Men om han därtill förlovar sin synd och inte betraktar den som syndig, är han även otrogen därför att han också har de otrognas dogm. Domslut med andra lagar än Allâhs lag faller inte bortom denna princip under några som helst omständigheter, vilket kan bistås med Salafs uttalanden.

15:44

25:45

35:47

45:41

5Muslim (67).

6al-Bukhârî (121) och Muslim (65).

7al-Bukhârî (48) och Muslim (64).