Djurplågeri

Till deras dumhet hör att de föreställer sig personerna som de hatar som livlösa saker eller djur. Därefter utsätter de dessa livlösa saker och djur för handlingar som de anser skada de hatade personerna. Exempel på det är att de tar ett tamfår och kallar det för ”´Â’ishah”. Därefter rycker de ut dess ull och anser det straffa ´Â’ishah.

Ett annat exempel är att de fyller ett sadeltäcke med fett. Därefter skär de upp det så att fettet rinner ut som de dricker upp. De säger att detta är som att skära upp ´Umar och dricka hans blod.

Ett tredje exempel är hur vissa av dem namnger sina kvarnåsnor med namnen ”Abû Bakr” och ”´Umar”. Sedan straffar de åsnorna och anser att de i själva verket straffar Abû Bakr och ´Umar.

Ibland skriver de deras namn på fotsulorna och det har hänt att vissa makthavare har då slagit dem på fötterna och sagt:

”Jag har endast slagit Abû Bakr och ´Umar och jag skall fortsätta slå dem till dess att de försvinner.”

Andra ger sina hundar namnen ”Abû Bakr” och ”´Umar” och förbannar dem. Om någon kallar en annans hund för ”Bukayr”,tar han illa upp och säger:

”Kallar du min hund efter en av helvetets folk.”

Somliga högaktar den otrogne elddyrkaren Abû Lu’lu’ah som var al-Mughîrah bin Shu´bahs slav som dödade ´Umar. De högaktar en person, vars otro det råder enighet om, bara för att han dödade ´Umar (radhiya Allâhu ´anh).

Till deras dumhet hör också att de hittar på gravplatser. Så många gånger de har lurat människorna och sagt till dem att den begravde är en från profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) familj. Istället kan det vara en dödad person som de bara har byggt en grav över. Graven kan till och med tillhöra en otrogen person eller någon annan människa.

Att plåga och straffa djuren på det här sättet härrör endast från det dummaste och okunnigaste folket. Om vi hade velat straffa Farao, Abû Lahab och Abû Djahl och andra vilkas otro det råder enighet om på detta vis, skulle det ha varit en form av den största okunnigheten. Ty det är värdelöst.