Djinner och termiter

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (3/552-553)

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَلَمَّا قَضَيْنَا عَلَيْهِ الْمَوْتَ مَا دَلَّهُمْ عَلَى مَوْتِهِ إِلَّا دَابَّةُ الْأَرْضِ تَأْكُلُ مِنسَأَتَهُ فَلَمَّا خَرَّ تَبَيَّنَتِ الْجِنُّ أَن لَّوْ كَانُوا يَعْلَمُونَ الْغَيْبَ مَا لَبِثُوا فِي الْعَذَابِ الْمُهِينِ

”När Vi hade beslutat om hans död, antydde ingenting för dem att han var död, utom det att en mask gnagde sönder hans stav. Och när han föll till marken, insåg djinnerna att om de hade vetat det dolda hade de inte fortsatt sitt förödmjukande straffarbete.”1

Det vill säga Sulaymâns (´alayhis-salâm) död. Enligt de lärde brukade Sulaymân (´alayhis-salâm) distansera sig i helgedomen i ett till två års tid, en månad till två månader. Under tiden försågs han med mat och dryck. Varje gång han gick in i böneplatsen hittade han ett nytt framvuxet träd. Han brukade fråga det vad det hette och vad det var till för och trädet svarade på frågorna varefter han befallde att det huggs ned; om det var ämnat för plantage planterade han det och om det var ämnat för medicin skrev han. Till sist växte ett Johannesbröd fram. Han sade: ”Vad är du?” Det sade: ”Johannesbröd.” Han frågade: ”Vad är du till för?” Det svarade: ”Jag är till för att förstöra din moské.” Han sade: ”Allâh kommer inte att förstöra den så länge jag lever. I ditt ansikte står min död och helgedomens undergång.” Han drog upp det och planterade det i sin trädgård. Sedan sade han: ”Allâh! Låt inte djinnerna känna till min död förrän människorna vet att djinner inte känner det dolda.” Djinner brukade tala om för människor att de har vetskap om det dolda och vad som kommer att ske dagen därpå. Därefter gick han in i böneplatsen och ställde sig för att be, stödd på sin käpp. Han dog stående. Böneplatsen hade en lucka på vardera sida. De djinner som utförde hårda arbeten under hans livstid tittade på honom genom luckorna och trodde att han levde, föga förvånade över hans långa vistelse däri eftersom han brukade be länge. Ett helt år efter hans död befann de sig i det tillståndet. Det var först efter att termiter ätit upp Sulaymâns käpp varefter han föll ned som de insåg att han var död. Ibn ´Abbâs sade:

”Följaktligen tackade djinnerna termiterna. Det är de som förser dem med vatten och lera inne i trä.”

Det är betydelsen av Hans (ta´âlâ) ord:

مَا دَلَّهُمْ عَلَى مَوْتِهِ إِلَّا دَابَّةُ الْأَرْضِ تَأْكُلُ مِنسَأَتَهُ

”… antydde ingenting för dem att han var död, utom det att en mask gnagde sönder hans stav.”

فَلَمَّا خَرَّ تَبَيَّنَتِ الْجِنُّ أَن لَّوْ كَانُوا يَعْلَمُونَ الْغَيْبَ مَا لَبِثُوا فِي الْعَذَابِ الْمُهِينِ

”Och när han föll till marken, insåg djinnerna att om de hade vetat det dolda hade de inte fortsatt sitt förödmjukande straffarbete.”

Då förstod och övertygades djinnerna att om de hade vetat det dolda hade de inte fortsatt sitt förödmjukande straffarbete. Ty de utförde besvärliga och tuffa arbeten för Sulaymân i tron om att han fortfarande levde. Så ville Allâh få djinnerna att inse att de inte alls hade kunskap om det dolda. Djinnerna var så okunniga att de verkligen brukade tro att de känner det dolda.

134:14