Djamâ´at-ut-Tablîgh och boken Tablîghî Nisâb

Fråga: Jag är en muslim från Storbritannien som vill följa Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lära inom samtliga frågor. Således försöker jag läsa religiösa böcker på urdu. Under tiden som jag läste i boken ”Tablîghî Nisâb” av den indiske Shaykh Muhammad Zakariyyâ al-Kândahlawîs som tillskrivs Djamâ´at-ut-Tablîgh och Deobandiyyah, fann jag i det femte kapitlet, sid. 113, hur han citerar boken ”Rawnaq-ul-Madjâlis”. Ur den nämner han en saga hur en affärsman fördelar sitt arv bland sina två söner innan han dör. Vid sitt huvud och bredvid den stora mängden pengar lämnade den avlidne även efter sig profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hårstrå. Den yngre sonen tog hårstråt och lät den äldre ta hans del av pengar. Sonen som tog alla pengar blev fattig medan sonen som tog hårstråt blev rik. Efter att den yngre sonen hade dött, drömde vissa rättfärdiga män om hur profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som vill uppnå något, skall bege sig till lillebroderns grav och tillbe Allâh vid den för att bli bönhörd.”

Detta är hämtat ur ”Tablîghî Nisâb”.

Sedan läste jag ur samma författares bok ”Târîkh Mashâyikh Dhitht”, sid. 232, hur Shaykh Imdâdullâh låg på sin dödsbädd när en av hans trosfränder besökte honom och besvärades av att se honom i det tillståndet. När Shaykhen insåg att han var ledsen, sade han:

”Var inte ledsen. Dyrkaren och asketen dör inte. Han förflyttas bara från en plats till en annan. Han kommer att ta hand om människornas behov i sin grav på samma sätt som han gjorde det under sin livstid.”

Detta är hämtat ur ”Târîkh Mashâyikh Djitht”.

Jag skulle gärna vilja veta vad ni anser om det omnämnda. Därefter undrar jag följande:

1 – Är författaren och framföraren av denna berättelse muslim?

2 – Om han inte är det, skulle jag vilja ha bevis för det från Qur’ânen och Sunnah.

Svar: Det som har angivits ur dessa böcker hör till vidriga innovationer och vidskepelser som saknar grund i Sharî´ahn, Qur’ânen och Sunnah. Dessa saker sägs endast av en vilseledd person vars läggning är felvänd och vars syn är borta.

Att säga att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hårstrå är befintligt och att det bidrar med rikedom till den som har det och att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde att man tillber vid mannens grav är inget annat än grundlösa lögner. Det har rapporterats autentiskt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Satan tar sannerligen inte min skepnad.”

Hur kan profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befalla att man tillber vid en grav när han förbjöd människorna tillbe Allâh vid gravar. Han förbjöd det under sin livstid och varnade starkt för det och förbjöd extrema ställningar till profeter och rättfärdiga människor och att man gör Tawassul via dem efter deras död.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dog inte förrän Allâh fullbordade religionen och ynnesten via honom. Det skall varken adderas till hans föreskrift eller reduceras från den.

Det är en grundlös innovation att tro att tillbedjan besvaras vid gravar. Faktum är att handlingen kan leda till större avguderi om den får personen att tillbe graven istället för Allâh eller tillsammans med Allâh eller om denne får för sig att liket kan gagna och skada. Det är endast Allâh som gagnar och skadar.

Detsamma gäller ifall man tror att dyrkaren och asketen förflyttas från plats till plats och att han tar hand om människornas behov från graven på samma sätt som han brukade göra det under sin livstid. Det är avvikande Sûfiyyahs osunda lära som saknar bevis. Faktum är att autentiska bevis visar att varje människa dör. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّكَ مَيِّتٌ وَإِنَّهُم مَّيِّتُونَ

”Du skall dö, och de skall dö.”1

وَمَا جَعَلْنَا لِبَشَرٍ مِّن قَبْلِكَ الْخُلْدَ أَفَإِن مِّتَّ فَهُمُ الْخَالِدُونَ

”Vi har inte skänkt evigt liv åt någon människa före dig; om du måste dö, skulle de då få leva för evigt?”2

كُلُّ نَفْسٍ ذَائِقَةُ الْمَوْتِ

”Varje människa skall smaka döden.”3

Dessutom finns det autentiska hadîther som säger att allt upphör när människan dör bortsett från tre saker: kunskap som det dras nytta av, rättfärdig son som tillber för den döde samt en pågående välgörenhet. Den döde förfogar varken över gagn eller skada för sig själv, för att inte tala om för andra.

Det är inte tillåtet att be någon annan än Allâh om det som endast Allâh är kapabel till. Att tillbe de döda om sådant är större avguderi. Den som tror någonting annat har hädat en större hädelse och uteslutits ur religionen då denne har förnekat det som bevisas av Qur’ânen och Sunnah. Denne är ålagd att ångra sig uppriktigt och bestämma sig för att inte återvända till denna dåliga handling och följa det Salaf, Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, följde så att han uppnår Allâhs välbehag och paradis och undviker Hans straff.

´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz

´Abdul-´Azîz Âl ash-Shaykh

´Abdullâh bin Ghudayyân

Sâlih al-Fawzân

Bakr Abû Zayd

1 39:30

2 21:34

3 29:57