Djamâ´at-ut-Tablîgh följer inte Sunnah

Fråga: Vad anser du om Da´wah-samfundet?

Svar: Det är ett nytt namn för mig, men jag tror att du avser det gamla; Djamâ´at-ut-Tablîgh.

Jag är fortfarande inte övertygad om att Djamâ´at-ut-Tablîgh är en sekt – och lov och pris tillkommer Allâh.

Å andra sidan är jag inte heller övertygad om att de är den Segrande gruppen (at-Tâ’ifah al-Mansûrah). Varför inte? För att de inte följer Sunnah.

Frågeställare: Följer inte?

Svar: [De följer inte] Sunnah. Har väggarna öron eller?

Fråga: Hur kan det komma sig när de inleder sina tal med att säga:

”Vår räddning och framgång i detta liv och i livet efter detta ligger i att följa Allâhs befallningar och profetens Sunnah.”?

Svar: Jag vill gå tillbaka till Shaykhen som inledde sitt tal på det viset. Jag vill påminna om att det inte finns något obehag mellan oss och någon annan grupp. Anledningen är att vårt kall är det mest omfattande i hela världen. Vissa är al-Ikhwân al-Muslimûn, andra är Hizb-ut-Tahrîr, somliga är Djamâ´at-ut-Tablîgh och så vidare. Vi säger att vi följer det Allâh sade och det Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade. Vilken muslim kan avsvära sig vårt kall? Ingen. Ändå är det många som gör det. Lyssna nu på dessa motsägelsefulla ord för att sedan kombinera dem. Ingen kan motsätta sig vårt kall. Trots det gör majoriteten det. De gör inte det uttryckligen, men de gör det när det kommer till handlingar, metodik och praktik.

Låt oss nu börja med din fråga.

Vi kritiserar Djamâ´at-ut-Tablîgh för denna inledning som de alltid skall nämna inför varje tal. Trots att jag har blivit gammal, har jag aldrig någonsin hört dem inleda ett tal med Hâdjah-predikan. Är inte det Sunnah? Jo, men de bryr sig inte om Sunnah.

Jag har fått reda på att de brukade – men de har börjat lära sig, men inte från sig själva, utan från dem som håller sig till det sanna kallet, nämligen Qur’ânen och Sunnah. På samma sätt har al-Ikhwân al-Muslimûn börjat lära sig, men inte från sig själva, utan från dem som håller sig till Qur’ânen och Sunnah – säga när de hade samlats för att äta:

”Broder! Hämta salt!”

Varför? Jo, de vill börja maten med salt. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt:

”Den som inleder maten med salt, undkommer sjuttio sjukdomar.”

Detta är en påhittad hadîth. Varför är det så? För att de inte har någon kunskap.

När jag var i al-Madînah al-Munawwarah och andra städer, blev jag frågad om Djamâ´at-ut-Tablîgh. Ni är Djamâ´at-ut-Tablîgh. Jag säger till er helt ärligt:

Djamâ´at-ut-Tablîgh är denna tids Sûfiyyah! Denna tids Sûfiyyah!

Vad är Sûfiyyah? Det är en order. Det fanns en Shaykh i Indien som tog från Qâdiriyyah, Naqshbandiyyah och så vidare… Vet ni inte detta? Hur kan en sådan person kalla till Qur’ânen och Sunnah och säga:

”Vår räddning och framgång i detta liv och i livet efter detta ligger i att följa Allâhs befallningar och profetens Sunnah.”?

Var är Sunnah när vår Herre säger:

وَلَا تَكُونُوا مِنَ الْمُشْرِكِينَ مِنَ الَّذِينَ فَرَّقُوا دِينَهُمْ وَكَانُوا شِيَعًا

”Och följ inte avgudadyrkarna som har splittrats i sekter.”1?

Det räckte med fyra rättsskolor. Nej. Han kom fyra order2. Fyrtio order. Det räckte inte heller med dessa order. Sedan kom politiska grupper, samhällsorienterade grupper, ekonomiska grupper och så vidare. Hur kan man tala om räddning och framgång när gruppens ledare praktiserar den ena ordern efter den andra? Naqshbandiyyah säger:

”När en elev påminner sig om Allâh, skall han inte tänka på Allâhs storhet. Han skall tänka på sin lärare.”

De anser att det är läraren som tar honom till Herren.

Vi har Naqshbandiyyah i Syrien. De placerar sin lärares bild framför sig i riktning mot Qiblah. De lyser upp den med ljus så att bilden förverkligas i elevens tankar. Vad skall han göra? Han skall påminna sig om Allâh. Vem kontrollerar honom? Läraren. Man kan inte komma till Allâh utan läraren.

Alltså ligger vår räddning och framgång i att studera Sunnah och handla utmed den.

1 30:31-32

2 ´Allâmah at-Tuwaydjirî (rahimahullâh) sade:

”Tablîghiyyûn håller fast vid fyra Sûfiyyah-order; Djishtiyyah, Sahrûrdiyyah, Qâdiriyyah och Naqshbandiyyah.” (al-Qawl al-Balîgh, sid. 11)