Djahmiyyahs rötter

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Hamawiyyah, sid. 19

Dessa förnekare anser att Allâhs egenskaper är antingen dementerande, bifogande eller också sammansatta. Det var dessa människor som Ibrâhîm (´alayhis-salâm) sändes till. Med andra ord anammade al-Dja´d sin dogm från filosofiska sabier.

Också Abû Nasr al-Fârâbî kom till Harrân där han anammade hela sin filosofi från sabierna. Imâm Ahmad och andra nämnde att al-Djahm fick sin dogm av en grupp indiska filosofer som förnekade allt immateriellt. al-Djahms dogms rötter går nämligen ända tillbaka till judar, sabier, avgudadyrkare och vilsna filosofer; antingen till sabier eller också till filosofer.

Än värre blev det runt 200-talet då romerska böcker började översättas till arabiska. Plus all den villfarelse som Satan redan lurat in i alla vilsna människor. Under denna tid uppstod en tes som Salaf kallade för ”Djahmiyyah”. Mannen bakom tesen hette Bishr al-Marîsî och hans årskull. Många imamer, däribland Mâlik, Sufyân bin ´Uyaynah, Ibn-ul-Mubârak, Abû Yûsuf, ash-Shâfi´î, Ahmad, Ishâq, al-Fudhayl bin ´Iyâdh och Bishr al-Hâfî, hade fördömt dem och beskyllt dem för villfarelse.